Jaha, i budgeten för 2009 får alltså FRA 80 MSEK till. Man behöver inte vara mycket till stjärntydare för att fatta att FRA-lagen inte kommer att rivas upp. Så nu väntar ett antal dimridåer, samt vad Moltas Eriksson kallat för ”homeopatiskt förtunning”, alltså rent skitsnack för att få tiden att gå. Man kan ju i vanlig ordning tillsätta en utredning, som lååångt i framtiden ska komma med ett betänkande. Och när det väl beger sig kan man bara strunta i utredningen, eller om folk då kommer ihåg historien (politiskt minne bland befolkningen är väldigt kort…), tillsätta en ny utredning av någon kryptisk och outgrundlig anledning. En vanlig politisk taktik som finns hur många exempel på som helst.
Men varför inte skita i hela frågan, frågar sig Svensson, och tycker det är mycket snack om en skitsak? Och argumentet ”om man bara har rent mjöl i påsen”, behöver man ju inte bekymra sig.
Sådana argument återspeglar i första läget en ren naivitet, och i andra läget en ren okunskap om vad det handlar om. Problemet är att man bygger upp en ”rättsapparat” baserad på misstänklighetsgrader, på att denna inte får bli känd, och vidare på att hela rättsapparaten och överklaganderätten sätts ur spel. Man kan kalla det ’en stat i staten’, med de som är invigda om man vill. Du anser att du ’har rent mjöl i påsen’, men det är inte din bedömning det handlar om. Du vet inte om din bedömning och du har ingen chans att bestrida den (om du nu får känna till den). Allt är hemligt, och hur länge denna ”stämpel” som säkerhetsrisk, dito fara eller så, ligger kvar vet i alla fall inte jag. Men man kanske skulle tillägga att Olof Palme var av SÄPO stämplad som säkerhetsrisk även under sin tid som statsminister. ”Men han var ju ingen säkerhetsrisk”, kanske du invänder. Jodå, han demonstrerade mot Vietnamkriget och gick med Nordvietnams ambassadör i ett tåg. Det var en av anledningarna då, men vilka finns det idag? Vilken ”lagbok” gäller för FRA/SÄPO om vad som är rätt eller fel?
Om jag t.ex. berättar att det finns medborgare i Sverige som inte finns, alltså är dödförklarade för att de har en så viktig del i Försvaret att det inte får finnas, placeras jag säkert på denna lista. Inte för jag vet något, men jag fattar att det måste vara så, och hur logiken fungerar och vad som gäller för regler för dessa personer…Varande 50, och eftersom jag inte har några hemligheter eller håller på med skumma verksamheter, skiter jag i om de klassar mig som säkerhetsrisk…men
Nu tänker i alla fall jag, som inte har några hemligheter, och har rent mjöl i påsen, dra upp mina mailkonversationer på tung kryptonivå, bara för att göra lite civilrättsligt motstånd. Inte för att jag egentligen har något att dölja, utan bara för att jag finner det rent rättsvidrigt att ha två rättsstystem parallellt, ett som man tillstår, och ett av ren Stasi/KGB/GRU-karaktär.
Så lille medborgare, vilken riskbedöming har du? Prova söka ett jobb inom försvaret, på ett kärnkraftverk eller så kanske du får en ledtråd. Men aldrig veta vilken bedömning man har, när man fått den eller varför…en stat i staten, eller var det Stasi…
Nåja, vi kan ju alltid titta på Kulturnyheterna, några kockar, hälsoprogram, hur hemskt det är utanför ankdammen, eller någon rulle från 40-talet på statstelevisionen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar