Nisse har ett hus i en mindre stad, och har rabatter utanför sitt hus. Han var den första att skaffa rabatter i den lilla staden, och anser därför att hans rabatter är mest sofistikerade, vackrast och med finast blommor.Eftersom nu Nisse lägger ner en hel del jobb på sina rabatter, tycker han att det inte är rättvist att alla som går förbi hans lilla tomt ska få njuta av hans fina rabatter utan att betala för sig. Han skickar alltså ut inbetalningskort till alla i den lilla staden, eftersom de har möjligheten att gå förbi hans tomt och titta på hans mästerverk (enligt hans eget tycke). De enda som, enligt Nisses sätt att se saken, inte ska betala är de som bevisligen är blinda. Men eftersom nu bara några få i den lilla staden är blinda, skickar Nisse ut inbetalningskort till alla, med hot om indrivning, straffavgifter m.m.
Några som inte vill betala påtalar givetvis att i stort sett alla villaägare har rabatter som man kan titta på utan att betala, och många är minst lika vackra som Nisses, enligt deras tycke. Men eftersom nu Nisse var först med rabatter i trädgården, anför han att med sin stora erfarenhet och kunskap är det helt enkelt så att alla andra är rena amatörer, och alla borde ta lärdom av hans vackra rabatter och ha dessa som referenser för sina egna botaniska kreationer. Tycker Nisse att tistlar, maskrosor och brännässlor är vackra, är det helt enkelt så, tycker du inte det är det du som har fel. Nisse vet alltid bäst.
Eftersom nu inte alla betalade Nisses inbetalningskort, skickar Nisses ut sina ”Hej-hulkar” i staden eftersom det rimligtvis inte kan finnas så många blinda som underlåtit betala Nisses inbetalningskort. Hej-hulkarna beger sig till varje hus och kollar om det finns några tecken på att de boende ej är blinda, såsom bilar, cyklar, mopeder e.d. Vidare har Nisse hyrt i ett företag som ringer till de som ej betalat och ställer frågor av typen: ”När var du på bio sist?”. Den intet ont anande, som svarar något annat än att ”…jag är blind, och kan inte gå på bio.”, hamnar direkt på Nisses svarta lista över ”rabattfluktare”, som på alla tillbörliga sätt ska trakasseras av Hej-hulkarna.
Nisse är som nämnts väldigt stolt över sina rabatter, och lägger ut bilder på blomsterprakten på internet. Därvidlag slås han av det faktum att anställda på alla företag i den lilla staden faktiskt kan njuta av hans blommor på sitt arbete. Inte för att någon får sitta och titta på hans blomsterprakt på sin dator på betald arbetstid, men de har ju möjligheten. Alltså kopplar Nisses hjärna med samma logik som tidigare in att bara man har möjligheten att på något sätt beskåda hans rabatter, måste man betala honom härför. Alltså är det möjligheten att skriva en URL som är avgörande för om någon ska betala till Nisse, och Nisse slås av idén att man kan ju faktiskt se han rabatter i alla mobiltelefoner med Internet, alltså är det inte längre själva boendet i den lilla staden som gäller, utan även innehav av dator eller mobiltelefon som ger tillgång till Internet.
Politikerna i den lilla staden godkände Nisses indrivande av avgifter på den tiden när Nisses trädgård var den enda, och alla kunde ju då förstå att Nisse hade omkostnader för att hålla så vackra rabatter, och eftersom de var ett rent mönster för alla i hela staden, fanns det ju en viss logik i Nisses betalningskrav. Så av gammal hävd och i en verklighetsfrånvänd och föråldrad bubbla lever politikerna nu och svarar bara att ”Så har Nisse alltid gjort, och hans rabatter är ju vackra. Om du tycker det finns vackrare rabatter i staden, må du tycka det, men gör nu som alla andra och betala Nisse.”.
Vidare finns det en hemlig överenskommelse mellan politikerna och Nisse. Politikerna vet ju vilka blommor som är vackrast (politiker vet alltid vad som är rätt), och därför talar de om för Nisse vilka blommar han ska ha varje säsong, och sedan proklamerar politikerna; ”I år har Nisse valt gula blommor, och (eftersom Nisse alltid vet bäst), är gult rätt i år.”, emedan det i första läget var politikerna som talade om för Nisse att han skulle välja gula blommor, men det behöver ju inte invånarna i den lilla staden veta. De andra trägårdsinnehavarna kan ju knappast ifrågasätta både Nisse och politikerna, och förväntas givetvis även satsa på gula blommor, allt annat är givetvis fel och avvikare som satsar på andra färger skulle framstå som okunniga och/eller bara obstinata.
Polisen i den lilla staden är underbemannad, och tycker det är skönt att Nisse har egna resurser i form av Hej-hulkarna att driva in pengarna. Att sedan Hej-hulkarnas verksamhet ibland ligger utanför vad lagen tillåter har man valt att strunta i. Av rent praktiska skäl han man även valt att inte rubricera det som ett brott att inte betala för tittmöjligheten på Nisses rabatt. Hade det varit ett brott, bestraffas sådana med böter och är följdaktligen en polisiär sak. Alltså, är det bara en avgift, vilken må inkasseras utan vanliga juridiska regler. Skönt tycker polisen.
Käre läsare: Denna historia, om du inte redan fattat det, kanske återspeglar livet i ankdammen Sverige. Om du finner att Nisse har vissa likheter med Public Service, hans rabatter med deras programutbud, är det bara en ren tillfällighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar