fredag 6 mars 2009

Ett representativt parlament

Man trodde ju i sin naivitet att det fanns några kvar i Sveriges Riksdag som inte rasat i den representativa jämställdhetsgyttjan. Nu har tydligen (m), ramlat in den populistiska fällan vilket man kan läsa på denna länk: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2557673.svd, http://www.svd.se/nyheter/politik/m-misslyckas-med-mangfald_3934665.svd och http://www.svd.se/nyheter/politik/abdirisak-waberi-muslimsk-politiker-ifragasatt_3934667.svd

Bakgrunden är alltså att eftersom halva befolkningen utgörs av kvinnor så ska även parlamentet ha samma sammansättning. Man går alltså ifrån principen, att det ska vara de mest lämpade och folkvalda personerna som ska styra ett land, till principen att det ska vara ett parlament med en sammansättning vilken återspeglar befolkningen i samhället. Kompetens kommer i andra rummet.
Jag anser att en så viktig del av ett samhälle som dess styrelse, måste utgöras av de mest kompetenta personerna. Vad det är för kön, etnisk bakgrund, sexuell läggning, o.s.v. är helt sekundärt/irrelevant. Det måste handla om ren kompetens, inget annat.

Men med den logiken man nu ska kvotera in kvinnor för att få någon form av ”balans”, må man ju beakta hur samhället i stort ser ut, och sträva efter att skapa ett representativt parlament så som samhället i stort ser ut.

Vad är då nästa steg? Tja, de homosexuella är kanske underrepresenterade. Det är dags att kvotera in dem så att de utgör samma del av Riksdagen/Regeringen som de utgör i övriga befolkningen.

Och så var det ju det här med etnisk bakgrund. Kollar man lite så kan det ju vara så att antalet i Riksdag/Regering inte återspeglar den övriga befolkningen så måste man ju kvotera in personer med en annan etnisk bakgrund.

Förresten finns det ju en massa muslimer i Sverige, som är svenska medborgare. Det är ju inte mer än riktigt att de borde utgöra samma del av parlamentet som befolkningen, så att deras intressen tillvaratas.

Vidare finns det ju en massa personer med handikapp. Om de inte utgör en del av parlamentet kommer ju alla frågor som rör handikappade att förbises.

Och tänker man på saken är det ju viktigt att alla familjekonstellationer finns korrekt representerade.Om t.ex. gifta personer med 1 eller 2 barn är överrepresenterade i parlamentet, är det ju så att ensamstående med barn blir förbisedda och inte representerade.

Men alltför länge har det ju varit så att de som är förtroendevalda har varit relativt högutbildade. Hur ska dessa personer som inte vet hur det är att försöka klara sig i samhället på minimal utbildning, kunna representera alla i befolkningen? De är ju vana att kunna välja bland olika välbetalda jobb!

Som alla vet har även antalet nykterister i Riksdagen länge varit betydligt fler procentuellt än vad som är fallet i övriga befolkningen. Man kan ju givetvis sparka ut några som är nykterister ut ur Riksdagen, men ett annat alternativ är ju att kvotera in några alkoholister för att uppnå en balans och tillvarata allas intressen. En del av befolkningen är ju alkoholiserade så några klockrena fyllon skulle ju se till att tillvarata de alkoholberoendes intressen.

Jaha, då är det bara att börja…eftersom en partistyrelse består enbart av ett fåtal personer, och antalet ministerposter inte är så många finns det ju bara en lösning: Man måste alltså hitta personer som uppfyller kraven på alla de parametrar som gäller i ett samhälle för att det ska bli en representativ konstellation.

Så, låt mig presentera den perfekta politikern med en självskriven ministerpost:
· Kvinna
· Muslim
· Ensamstående med minst fyra barn
· Bor i Rosengård eller Tensta
· Homosexuell
· Arbetslös och knappt läskunnig
· Född i Iran eller Burkina Faso
· Förstånds- och rörelsehandikappad
· Alkoholiserad

Perfekt! Bara att kvotera in! Hon kommer tillvarata allas intressen, varande så representativ för alla. Förresten - borde hon inte röka, och ha ett kriminellt förflutet åxå?

Så, som titeln på artikeln lyder "M misslyckas med mångfald". Det kan ju vara riktigt, men gäller det att styra ett land kanske det är bättre med kvalitet i stället för kvantitet av alla åldersgrupper, kön, sexuella läggningar, hudfärger, invandrare, o.s.v.

Men när partiledningen lyckats i sina ansträngningar att kvotera ihop en ledning som är riktigt representativ, finner jag följande rubrik mer passande; "M lyckas med enfald".

Inga kommentarer: