Om psonummr

Ok, det är söndagskväll och jag funderar på något kontroversiellt jag inte bloggat om. Så slog det mig – personnummer.

Grejen är denna att jag hatar personnummer. Det är den ultimata utsuddningen av en persons identitet till förmån för dataregister, samt förmyndar- och övervakningssamhälle.
Nu är ju grejen den att alla svenskar har ett personnummer för sin egen skull och det har man haft sedan någon gång på 60-talet. Inget att ifrågasätta eller fundera över.

Men jag har bott ett antal år utomlands, och funderat lite längre, och betraktar personnumreringen som en ren nedklassing av mig som person till ett nummer. Alltså grejen är ju perfekt, man ger varje medborgare ett nummer som hänger med hela livet, funkar perfekt i all databaser för samkörningar, sökningar och annat. Myndigheterna vet (för ditt eget bästa), allt som är värt att veta om dig. Inte på lokal nivå, utan på landsnivå.

Men det låter ju inte så farligt, eller hur? Men det är det, och du har ingen som helst pejling, vare sig på hur många register/databaser det finns och hur dessa är sammankopplade. I jakten på de som avviker på något sätt, och hindra dem från att bli en risk för samhället är nämligen allt tillåtet. Det får du aldrig veta och behöver inte bekymra dig om i normalfallet.
Du kanske inte tror mig, men då skulle jag gärna vilja ha svar på denna fråga: Varför finns personnummer, och vad har du för nytta av dessa?

Jäpp, de finns bara för att myndigheterna ska veta allt om dig och dina förehavanden. Bäst vore väl att tatuera in personnumret i pannan på medborgarna vi födseln eller utrusta dem med en transponder så att man alltid vet var alla är. För Samhällets bästa så klart, och det skulle säkert underlätta bekämpandet av brottsligheten eller terrorister. Lite osmaklig vision? Kanske, men det är inte långt dit.

När jag bodde utomlands, och i ett land befriat från personnummergisslet med ca 10 gånger fler invånare än Sverige, ringde jag ibland till svenska myndigheter av olika anledningar. När jag förklarat mitt ärende, tog det sällan mer än 2 sekunder innan frågan kom; ”Vad har du för psonnummr?”.Efter en kortare konversation brukade dessa samtal avslutas med att jag påtalade: ”Om du vill numrera folk får du väl roa dig med det, men då är det din sak att hålla reda på vem som har vilket nummer.”

För att visa hur idiotiskt hela systemet är har jag följande lilla historia: Min fru födde en son i landet i fråga. Jag ringde till Sverige och frågade om personnummer ”3” var ledigt eftersom han var vår tredje son. Hur den svenske byråkraten i andra änden på telefonlinan undgick hjärtinfarkt är ännu en gåta, i alla fall blev hon svarslös. Denne lille son fick i alla fall sig från Sverige sig tilldelad ”0000” som sista siffror i personnumret och passet. Därefter tyckte det svenska konsulatet i landet att ”0000” kan han ju inte ha, och tilldelade honom ett annat nummer. Därefter flyttade vi till Sverige, och skattemyndigheten gav honom ett tredje personnummer, som tydligen fortfarande gäller.

Men, låt mig återkomma till knutpunkten. Kan någon tala om vad numreringen av medborgarna från födseln är bra för?