tisdag 24 mars 2009

Paddlandes i storebrors ankdamm

Grundplåten I Sverige är ju att man är till för samhället. Alla har samma sjukförsäkringar och det kostar staten en massa om du blir sjuk o.s.v.
Alltså är det staten som ska bestämma vad som är nyttigt eller ej och ska styra vad du ska äta. För din egen skull givetvis, för du och jag är ju så korkade att vi kan råka ta något som vi tycker är gott eller känner för att äta, men som tyvärr är onyttigt.

Men därtill kommer ett antal ’fenomen’; För det första vet alla som varit med ett tag hur de goda kostråden kanske inte alls var så goda, och att det knappast finns några medicinska sanningar beträffande kost. Kommer någon ihåg larmrapporten om att alla friterade produkter var i stort sett livsfarliga. Det var ju några forskare som hittat något i chips och pommes frites som var direkt hälsovådligt. Det fanns ett antal snabba förbudsivrare, som vanligt. Nu är det ju bara så att gemene man ätit chips och pommes frites ganska länge, så alla insåg ju att något var fel. Och debatten och larmrapporten försvann i intet och folks glömska. Detta är ett typexempel på hur man agerar, pressen vill plocka upp larmrapporter och gemene man förväntas tro på allt som storebror gör.

För det andra är det så att man drar alla ”över samma kam”. Om man t.ex. kommer på att andelen överviktiga barn ökat med 100% (enligt rubrikerna), de senaste åren rent statistiskt så är detta ”fakta” för det första beroende på hur många man började med. Det kanske var en i förra undersökningen, och nu är det två – det blir 100% och larmrapport. Sedan kan man ju alltid rucka lite på definitionen ”överviktig” eller fet så får det liknande effekter.

För det tredje är det så att genom Barnavårdscentraler och annat under åren gjort vad man har kunnat för att få överviktiga barn att bli smalare, och tvärtom. Därefter gör man nya statistiska undersökningar, och definitionerna kommer då automatiskt att ändras rent statistiskt med ett smalare band för vad som är ’normalt’, om man använder samma percentil.

För det fjärde har socker funnits i mänsklighetens historia så länge man vet i t.ex. frukt, och det anses då inte farligt. Men har man socker i godis blir det helt plötsligt mycket farligare. Faen vet varför. Det är ju en vanlig kolhydrat, naturligt förekommande.

För det femte vet man ganska lite om de artificiella sötningsmedel som används och deras långtidseffekter. Dessa har framställts rent kemiskt som en följd av den ’light’-hysteri som drabbade och drabbar oss alla. Jag vill t.ex. minnas att cyklamat bannlystes i Sverige som varandes farligt, till dess vi gick med i EU. Då blev det helt plötsligt ofarligt.


I första läget råkade vi ut för ”gröna nyckelhålet” på produkter sam är hälsosamma, men nu ska man tydligen gå längre när det gäller godis. Här kommer lite från artikeln (http://www.dn.se/nyheter/sverige/godisskatt-faller-inte-politikerna-i-smaken-1.828515):
– Vi är helt klart öppna för att utreda frågan och diskutera någon typ av avgiftssystem, säger Thomas Nihlén (MP).
– Det räcker inte med information, det krävs konkret rådgivning från vården, säger Ylva Johansson (S)
Kristdemokraternas Chatrine Pålsson Ahlgren har tidigare motionerat om en straffavgift, men mötts med argumentet att det skattetekniskt är alltför svårt att genomföra.
– Jag tycker fortfarande det är en bra idé, om det är möjligt.


Jaha, det är bara den skattetekniska begränsningen…?

Boendes i denna ankdamm, där ens liv och leverne ska styras in i minsta detalj av politiker inte själva kan fatta beslut, utan ’tycker’ vad som är bra för dig lille medborgare, och ser som sitt kall att styra ditt liv, baserat vad man anser är bra för genomsnittspersonen, statistiska sanningar, och vad som är opportunt för tillfället.

Samt allvarligast av allt, ska styra din konsumtion med straffskatter och subventioner. Det är ju inte lag, men en lösgodispåse ska ju kosta 500kr, detta emedan ekologisk minimjölk light ska kosta 1 kr. Kan någon förklara skillnaden mellan böter och straffskatter, kontra subventioner?

Vidare kan jag berätta att jag notoriskt tittar på all produkter jag köper så det inte finns något ”grönt nyckelhål”, och barnen för läsk och chokladkakor varje dag.

Ursäkta kära folkvalda politiker, med det här är mitt liv. Jag är vuxen, har ensamt ansvaret för ett antal barn, vet vad som är bäst för mig och dem. Det vet inte Ni, så låt mig och mina barn vara ifred från Era pekpinnar om vad som är bäst för oss! Enligt Er statistik är vi säkert dödförklarade för länge sedan, men mår faktiskt väldigt bra.

Inga kommentarer: