onsdag 13 maj 2009

Fel i lagen

Nu har tekniken sprungit ifrån politikerna, lagstiftarna och upphovsrättsinnehavarnas intresseorganisationer. Detta samtidigt som dessa till stor del är bestående av 40-talister som inte förstår tekniken, dess möjligheter eller begränsningar.
Det finns en hel hög med faktorer runt detta, och det uppmärksammade fallet med TPB är ett typexempel på detta.

Vad man har gjort är alltså att applicera en lagstiftning som är tekniskt föråldrad d.v.s. baserad på de kommunikations, distributions och lagringssätt som gällde när den skrevs på modern teknologi. Detta initierat av upphovsrättsinnehavarnas intresseorganisationer. En ren desperat handling för att skrämmas, och tiden kommer att utvisa vilka som hade rätt resp. fel.Det är även ganska intressant det här med upphovsrätten, det finns alltså en organisation som för talan för upphovsrättsinnehavarna. Därmed inte sagt att de egentligen talar som representanter för de enskilda artisterna, som någon form av fackförening Det vet vi mycket lite om, d.v.s. om artisterna eller den enskilda artisten lider och ej vill att verk kopieras. Dessa kanske tycker att all spridning är positiv för berömmelse, vilket ger ökad spridning och högre biljettpriser t.ex. vid konserter m.m.

Själv hittade jag ett band i och från Brasilien som heter Cidade Negra på youtube, och har köpt material från dem. Jag hade aldrig blivit medveten om deras existens om det inte varit för youtube. Nu har WMG (jag förmodar Warner Music Group) sett till att nästan allt material med Cidade Negra raderats från nätet, och följaktligen har jag ingen aning om nya låtar som de släpper, och inte lär jag informeras om så är fallet av WMG i Brasilien. Handlandet är alltså en ren förlust både för bandet och WMG.

Men knutpunkten är att dessa intresseorganisationer inte nödvändigtvis handlar för artisternas bästa och med deras samtycke. De handlar enbart baserat på sina egna ekonomiska intressen, och man har kontrakt med artisterna och försöker givetvis tjäna så mycket man kan, innebärande så lite som möjligt till artisterna och så mycket som möjligt till de själva. Och för många år sedan, när det fanns LP-skivor och biografer som folk var tvingade att köpa eller gå på för att ta del av ett verk, att dessa mellanhänder satt i mitten och inhöstade stora summor. Givetvis vill man fortsätta med det men ser med stigande desperation hur tekniken omöjliggör denna mellanposition som genererade mycket stora summor.

Här kommer den först bisarra delen av denna historia som visar det jag vill påtala; När vissa lagringsmedia dök upp för många år sedan, som t.ex. kassettband, var det uppenbart att dessa användes till stor del för att kopiera originalband och LP-skivor. Senare dök det upp VHS-band på vilka man kunde kopiera filmer. Och här kommer den första dumheten; av någon anledning gick lagstiftaren med på att belägga dessa med en viss avgift per enhet som skulle betalas till dessa intresseorganisationer.
När sedan CD-skivor, och senare DVD dök upp var det bara att fortsätta på samma linje, d.v.s. att eftersom de kunde användas till kopiering av upphovsrättsskyddat material belades de med en viss avgift tomma.

Redan här har vi två principfel: För det första kan lagstiftaren inte förutsätta att medborgarna bryter mot lagen. Lagstiftaren uppgift är att stift lagar som alla måste följa, inte basera lagstiftningen på vad (i detta fall) har för avsikt med sina inköp.

För det andra, lagar av denna typ slår mot även de som inte avser kopiera upphovsrättsskyddat material. Det är t.ex. väldigt osannolikt att datorföretag avser använda CD, eller DVD-skivor på det sättet att deras anställda, under arbetstid, kopierar material. Man utesluter alltså all annan användning av dessa media än till piratkopiering.Idag har vi alltså en lagstiftning med vilken man förutsätter att upphovsrättsskyddade verk kopieras, och med anledning härav betalar köparna pengar till upphovsrättshavarnas organisation Copyswede, baserat på media och lagringskapacitet. Således betalas s.k. piratkopieringsavgifter på MP3-spelare, DVD-spelare, DVD-skivor m.m. Fortsättningen på samma logik är att mobiltelefoner, hårddiskar, datorer, USB-minnen o.s.v. kommer att avgiftsbeläggas till förmån för Copyswede.

Men jag vill understryka, och detta är viktigt: Genom denna piratkopieringsavgift har lagstiftaren legaliserat kopiering av upphovsrättsskyddat material. Ingen kan ju rimligtvis tvingas betala en avgift för något som är olagligt.

Man kan likna detta med att ta ut en ’fortkörningsavgift’ på nya bilar med motiveringen att ’den kan ju framgent användas för att färdas med över hastighetsbegränsningar’.
Det är polisens och åklagarnas sak att finna och rättsföra brott mot lagen, man kan inte skapa en lagstiftning som förutsätter att lagen kommer att brytas.
Man kan bara ana vilken del mediabolagen spelade när detta paradoxala regelverk skapades.

Är det nu småpengar det handlar om, så att man kan negligera detta rena principfel? Tja, det beror ju på vad man anser, men enligt Copyswedes årsredovisning gav dessa avgifter drygt 200 miljoner under 2007, (några uppgifter för 2008 har ej publicerats). Både piratkopieringsavgifternas storlek, årsredovisningar och en hel del annat intressant finns på denna länk; http://www.copyswede.se

Inga kommentarer: