Efter lite funderande och jämföranden med gamla DDR och deras förhatliga sätt att kontrollera medborgarna, kan jag bara konstatera att skillnaden mellan de lagar som nyligen trätt i kraft här i Sverige inte är så stor. Principen är densamma, men man har bara anpassat informationsinhämtningen till dagens teknologi.
Om vi börjar med DDR var det ju så att man inhämtade informationen ganska manuellt, antingen genom informatörer, och denna information rapporterades till någon ansvarig, och sedan sorterades, prioriterades, klassificerades, och sedan arkiverades. Om det sedan i denna kedja fanns något statsfientligt eller något som kunde skada staten, föranledde detta givetvis rapporter uppåt för eventuella ’åtgärder’.Det var den manuella kedjan, men sedan öppnade man givetvis brev, avlyssnade telefonsamtal, samt avlyssnade med mikrofoner.
Här i frihetens och demokratins land, har hela detta förfarande utmålats som hemskt, och informatörerna, som avslöjats efter DDRs fall utmålas som förrädare. Arkiven, d.v.s. det som återstår, eftersom de mest komprometterade delarna förstördes, studeras och med fasa kan medborgarna läsa hur övervakade de var utan att känna till det.
Om vi nu tittar på dagens sätt att kommunicera över internet, är det givetvis så att man inte behöver några informatörer, och ej heller några ansvariga. Det är bara att sortera direkt med hjälp av ett eller flera datorprogram som extraherar ut allt som kan vara av intresse och sedan kontrolleras detta manuellt. Av speciellt intresse är det givetvis om kommunikationen sker krypterat eftersom detta indikerar att man vill dölja innehållet i sin kommunikation.
FRA har en lång tradition när det gäller dekryptering, men det är givetvis en hemlighet vad och vilka krypton de klarar av idag.
Så om vi jämför med DDR är skillnaden inte så stor i princip. Myndigheterna har alltså rätt att snoka i privata konversationer, antingen för ’landets bästa’ ur försvarssynpunkt, eller i brottspreventivt syfte. Men de två mellanstegen, d.v.s. informatören och den ansvarige finns inte längre. Det är så mycket enklare att bara signalspana i den trafik som går utan att riskera upptäckt och med politikernas goda minne. Bara att detta tillåts är alltså i princip samma sak som att snoka i medborgarnas förehavanden och deras konversationer. Att det råkar strida mot grundlagen är tydligen sekundärt. I denna står klart och tydligt att myndigheter inte har rätt att snoka i t.ex. brev.
Alltså, för att följa EU-dekret, samt för att införa beslut som justitieminister Bodstöm drev igenom, tvingas man alltså ha en paradoxal lagstiftning, med en grundlag som förbjuder snokande i medborgarnas konversationer å ena sidan, och FRA-lagen som tillåter det å andra sidan.
Men nu är det ju så rent historiskt, att medborgarnas minne är kort, och det som inte aktualiseras genom nyhetsmedia faller snart i medborgarnas glömska. Alltså gällde det att ’gjuta olja på vattnet’ genom att dels komma med naivt svammel av typen ”den som bara har rent mjöl i påsen…”, samt lite ’lapptäckeförslag’ om granskning, tillåtelse och övervakning av verksamheten. De sistnämnda inser vem som helst att det varken kommer att fungera, ha någon som helst funktion, och är, när gemene man glömt historien, bara att med ett pennstreck att avskaffa.
Om vi nu börjar med det rena mjölet, är det givetvis så att du inte ens får veta hur mjöl är definierat. Du har ingen aning om vad som klassificeras som misstänkt verksamhet eller hur selekteringen går till. Programmen som gör urskiljningen är mycket sannolikt inte buggfria heller och man kan misstänka att man får med ett antal konversationer av misstag. T.ex. Muhammed i Östervåla har just köpt en Citroën C4 i stället för en amerikansk bil. Han råkar berätta att han har C4, gillar inte amerikanare, och han ska se till att allt kommer att fungera enligt planerna, och skickar detta till en släkting i Libyen. Han ska plocka upp släktingarna på Arlanda med sin C4…
Jag är ganska övertygad om att FRAs sorteringsprogram skulle sortera ut Muhammed som en säkerhetsrisk. Vi har alltså; ”Muhammed”, C4 (militärt sprängämne), amerikanare, planer, skickat till Libyen… Tja, om nu FRA har resurser att manuellt granska alla email, kanske han klarar sig, men annars kommer han sannolikt hamna automatiskt på en misstänktlista.
Här kommer en knutpunkt; Varken du eller jag vet hur sorteringen fungerar, vad som ’triggar’ FRAs program, vad de sorterar på, klassificering och om de har resurser för att kolla all utsorterad trafik manuellt. Det är inte små trafikmängder vi pratar om, och eftersom de sannolikt inte kan anställa hur många som helst på FRA, måste automatisk sortering och klassificering bli ett naturligt och praktiskt alternativ.
Låt oss nu anta att samme Muhammed senare söker ett jobb på ett kärnkraftverk. Är det någon som tror han kommer få det? Knappast. Programmet som automatiskt klassificerade honom som en potentiell säkerhetsrisk, har lagt hans identitet i en databas genom att koppla personnummer till IP-adress, och Muhammed må icke göra sig besvär att söka säkerhetsklassade jobb.
Exemplet ovan är alltså ett typexempel på hur en totalitär stat handlar. Man har skapat ett rättsystem som varken officiellt finns eller har några klara grunder. Och vad jag finner mest skrämmande är att hela verksamheten givetvis är hemlig. Fel och misstag som begås kommer aldrig uppdagas eller ens korrigeras. Muhammed får något svepskäl till varför han inte fick jobbet, han behöver inte bry sig. Programmet FRA kör, behöver inte heller korrigeras, och FRA kan ju inte anställa några tusen ”granskare”, det fattar ju alla, (alla har ju en budget).
Så lille medborgare; Med ditt rena mjöl i påsen, hur många register är du med i? Hur många samkörs? Har FRA klassat dig som säkerhetsrisk, och varför i så fall? Om du är klassad som någon form av säkerhetsrisk – hur länge kommer den stämpeln att gälla?Ja, inget av detta kan du ju veta. Bry då inte ditt lilla huvud, du är dum, och du har på sin höjd ett visst värde när du är på väg till vallokalen, men staten tar även emot den skatt du betalar som medborgare för att finansiera denna verksamhet.
Med den hemliga staten i staten som står över lagen, som inte behöver informatörer, inga ansvariga eller deras rapporter, fantastiska datorprogram som sköter allt - och hela verksamheten finns helt enkelt inte…
Var det inte bättre i DDR? Där visste ju i alla fall medborgarna vad som gällde…
Och hur stor fiende till staten blev jag genom att publicera detta?
Tja, faen vet - om han jobbar på FRA, annars inte ens han...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar