Nu stiger desperationen! För det första kan man ju konstatera att SD:s senaste uttalanden är tre saker; för det första massiv kritik mot den invandringspolitik som förts och förs. För det andra det andra vill man skydda den svenska kulturen. För det tredje pekar man på islamiseringen landet som den största enskilda faran mot svensk kultur.
Men vad faen! Bemöt dessa påståenden i stället för att svamla desperat om allt från ”agg mot folkgrupp”, till att (m) kan dela säng med (mp) för att slippa se (sd) som vågmästarparti. En del menar till och med att man inte ens tänker debattera med (sd) p.g.a. av deras rasistiska åsikter.
Den enda jag sett som vågade ta en debatt med (sd) var Maud Olofsson, men det slutade med ren idiotisk och irrelevant pajkastning från hennes sida. Rent pinsamt.
Hela den politiska arenan utstrålar någon form av total desperation och det som man i detta land ansett varit heligt d.v.s. tryckfrihet och demokrati har man plötsligt åsidosatt eftersom denna nye spelare visat sig. Att moderaterna ens kommer på tanken att liera sig med miljötalibanerna är helt befängt och desperat.
Men vad gör man inte för att få vandra i maktens korridorer? Men man är tydligen så kissnödig enligt vad man kan läsa i denna artikel; http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_3695951.svd
Så, den dag några seriösa politiker svarar på de frågeställningar som (sd) dragit upp, kommer jag att lyssna. Till dess och om det fortsätter på den inslagna vägen, stiger bara mitt politikerförakt.
Så kom igen nu. Svara på detta: De områden som byggdes under miljonprogrammet och i vilka inhystes alla som ville komma till detta land och den segregering som blivit en följd av detta (med politikernas goda minne), var det klokt? Eller vill någon efter vad som påstås t.ex. i denna artikel http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3698933.svd, anföra något annat än att det finns problem i dessa områden?
För det andra; som svensk accepterar jag andra kulturer så länge de inte interfererar med min, varandes svensk i Sverige. Vill någon utöva en annan religion har jag inga problem med det, men varken jag eller mina barn ska ha med det att göra, och jag vill inte bli tvingad till något eller avstå något, eller störas med hänsyn till för Sverige främmande kulturer.
För många år sedan hette Islands president Vigdis Finnbogadottir. Hon fick frågan om hur islänningar ser på invandring, och svarade då att; ”Om de kommer till Island ska de acceptera vår kultur och bli islänningar”. Inte så konstigt att den svenske journalisten kvickt bytte ämne, men uttalandet är tänkvärt.
Efter själv att ha bott i andra länder är det helt enkelt så att man tar seden dit man kommer, och man må definitivt leva efter de lagar landet har. Härvidlag kan jag hålla med om att utövandet av islam är ett direkt hot mot svensk kultur och etik. De värderingar som ligger till grund för islam är vitt främmande från svensk kultur, och vad än det rör sig om baserat på muslimsk tro, må det inte tillåtas ha något som helst inflytande på vare sig svensk kultur eller svensk lagstiftning. Därmed inte sagt att islam som religion ej må tillåtas, men i de delar muslimsk tro interfererar med svensk kultur, må svensk kultur, etik och religion gälla. Passar det inte att äta fläskkött i skolan må man vara hungrig. Accepterar man inte bad för kvinnor och män må man bada eller duscha hemma o.s.v.
Så återigen – svenska politiker; Ni har sopat denna fråga under mattan sedan Palmetiden, och flummat runt med ord som ”berikning”, ”multikulti”, "solidaritet med flyktingarna" och annat under åren. Vilka är Era och lösningar nu när (sd) frågar och bilarna brinner? Leta nya politiska potentiella sängkamrater till efter nästa val, eller lösa problemet och ta debatten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar