Känns igen från DDR

I dagens SvD kan man läsa att hr. Bodström ämnar åka till Amerika: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3794537.svd. Han vill alltså bli minister men tänker en tid efter valet resa till och bo i USA för ett ej specificerat antal månader på ej specificerad plats.

Om det nu skulle bli en röd-grön valseger nästa år, ska alltså en av ministrarna beviljas tjänstledighet p.g.a. en resa han vill göra.

Vi har alltså ett land med 9.3miljoner invånare som ska styras av de ministrar som den tillträdande statsministern utser. Vi pratar alltså om en av de absolut viktigaste funktioner och poster som finns i detta land.
Det förefaller mig direkt främmande att någon som sitter på någon av dessa poster på något sätt tillåter privata intressen gå före arbetet. Men det verkar som hr. Bodström tycker det är viktigare att uppfylla någon gammal dröm om denna resa samt få tid till att författa en bok.

För någon vecka sedan rapporterade media redan om att hr. Bodström har en låg närvaroprocent då Riksdagen sammankallas, då han tydligen är ute på diverse andra uppdrag, inkluderande privata sådana vilka inte har med hans åtaganden som politiker att göra. Han kanske kan komma med några valser om att han skaffar sig viktiga erfarenheter som han har användning för i Sverige, på samma sätt som han förklarade sin frånvaro från Riksdagen med då han jobbat som advokat i stället.

Det är tydligen så att eftersom Mona Sahlin givit sitt välsignande, att politiker på bästa DDR-manér anser sig stå över de lagar och regler som gäller i arbetslivet. Jag har svårt att tänka mig att någon arbetsgivare skulle bevilja tjänstledighet för en resa utomlands på obestämd tid för någon anställd, och i synnerhet inte om personen har en viktig funktion i företaget. Vi pratar alltså i detta fall om styrelsen för hela landet, och som sagt 9.3 miljoner människor.
Vi pratar alltså om Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Jag skulle vilja se den arbetare på fabriksgolvet som kan komma med liknande önskemål till sin chef och få dem välsignade.

Liknelse med den gamla boken "Grisfarmen" är ganska slående.

Tydligen anser Mona Sahlin och Thomas Bodström att man kan styra detta land lite baserat på vad man önskar och respektive politikers fritid, och familjesituation tillåter. Styrelsen av detta land ska alltså ske lite ”med vänsterhanden” och är någon form av verksamhet som ska idkas när tid medges.

Eller som hr. Bodström kommenterade Mona Sahlins ställningstagande: ”… vet att hon inte vill ha några robotar som politiker. Det är viktigt att vi som pratar mycket om att man ska satsa på familjen också kan göra det själva.”

Hur man kan rösta på några som har denna inställning, är och förblir för mig en gåta, när man gör anspråk på styrelsen av detta land och hävdar att man kan göra det bättre än de som nu innehar ministerposter.