torsdag 19 november 2009

Om Nisse i Hökarängen

Nu är det tydligen “locket på”, som gäller inför den bloggstorm som varit och är. Man kan knutet till alla artiklar som publicerats i ämnet hitta en majoritet av kommentarer om att smärtgränsen är nådd beträffande invandringen, och att den senaste historien med ensamkommande ”flyktingbarn”, och historien med Vellinge fick bägaren att rinna över.

Pressen törs inte göra ett dyft, förutom dagens DN, som ”Granskar” kommuner där flyktingar ”inte är välkomna” i denna artikel: http://www.dn.se/nyheter/sverige/har-ar-flyktingar-inte-valkomna-1.997362. I artikeln pekar man ut de kommuner som inte ”solidariskt” tar emot flyktingar. Men som jag tidigare påtalat; det kan inte vara någon nyhet för någon att drygt 2000 av dessa ”flyktingbarn” kommer 2009 till Sverige. Det har varit en klart stigande trend de senaste åren, men ingen har reagerat. Informationen finns fullt tillgänglig på Migrationsverkets hemsida, och sedan 2006 har denna kategori av ”flyktingar” ökat med 150%.

Vad man vidare frågar sig är, dessa ”flyktingbarn” har alltså betalat runt 100.000kr för att få bli smugglade till Sverige. Är detta en verksamhet som man tycker ska stödjas? Det verkar så, eftersom man inte lyfter ett finger för att stoppa den, och flyktingsmugglarna gnuggar givetvis händerna härför och blir rika på kuppen. Om man inte åtgärdar roten till problemet, d.v.s. att det är för lätt att komma in i landet och att få uppehållstillstånd, samt stoppar de personer och organisationer som arrangerar detta, kommer det givetvis bara att öka framgent.Och vad ska man göra då? Slå hårdare med partipiskan, eller helt avskaffa det kommunala självstyret?

Om man nu tänker sig att det finns röda och blå kommuner, har vi två alternativ; Först de röda kommunerna kommer att ta emot flyktingar, dels för att de fortfarande tydligen är fast i något solidaritetsflum från Palmetiden, och de får en massa pengar av staten för varje flykting. De kanske till och med tar emot fler än de klarar av för att sedan hyra in något företag att ta hand om problemet, bli rikt, och ev. utlokalisera problemet på någon annan kommuns mark som i fallet Malmö och Vellinge. De blå kommunerna är ’rökta’, eftersom de som orsakar problemet är politiker på riksnivå av samma partifärg, i form av Billström och Schlingmann. Precis som i fallet Vellinge är det bara att snärta med partipiskan från ovan, statuera lite skrämmande exempel och hota som tidigare så kommer de ställa in sig i ledet.

Så nu gäller det att lägga ”locket på”, ingen tidning eller journalist kommer våga skriva en rad om problemets ursprung eller ifrågasätta det som händer. Man vill alltså tysta ner saken och begångna misstag så effektivt som möjligt. Röda tidningar vill ju inte påtala att man ska begränsa antalet flyktingar, och blå kan ju inte kritisera en sittande regering.

Som alla vet, är ju Nisse i Hökarängen mer intresserad av Silvias nya hattar än sådana här trivialiteter, dessutom har han ett kort minne och fattar inte vad som är viktigt varande typisk valboskap. Men nu är det så att Nisse är lite trött på att kolla italienska ligan på TV, läsa om Zlatans senaste skada, och är inte så intresserad av Kulturnyheterna i repris för tredje gången, eller se ”Flottans käcka gossar” från 1945 på SVT. Dessutom har han precis fått sin bil uppeldad, emedan polisen kollade bilbältesanvändning, och mönsterdjup på bildäck under ”Trafiksäkerhetsveckan”. Vidare börjar han tröttna på de narkomaner till grannar som hans kommun placerat där. Ej heller blev det bättre av att han ertappades för en fortkörning på 10km/h (tusen kronor böter), samt därefter en ”Kontrollavgift” på 700kr, för en parkering som inte störde någon.

Nu är problemet att Nisse inte är ensam, hela landet är fullt av små nissar som börjat tröttna på olika storebrorsfasoner, är minst lika välutbildade som rikspolitikerna, och har minst lika många hjärnceller. Dessa nissar klarar ganska väl att läsa mellan raderna och se vad som händer utan bortförklaringar, floskler och manipuleringar av massmedia.

Så, som typexempel har vi flyktingpolitiken. Man kan notera att i den ursprungliga artikeln fanns det uppgifter på hur mycket pengar staten betalde till kommunerna för ”flyktingbarn”, men det försvann märkligt nog. Även kommentarer som inte passar raderas givetvis även om de inte strider mot något tidningen stipulerat, eller lagen på något sätt. I vissa fall försvinner även länkningar till bloggar, vilket man även kan finna en aning märkligt eftersom tidningen då de inte har det publicistiska ansvaret.

Alltså - Nisse är dum och manipulerbar, och har ett kort minne. Men eftersom nu Internet finns, kommer information till Nisse som politikerna inte avser att Nisse skulle få veta, t.ex. att man lägger mångdubbelt mer av skattebetalarnas pengar på omhändertagande av flyktingar än vad som Försvaret får. Det är alltså viktigare att ta hand om flyktingar än att ha ett bra försvar. Nisse börjar undra…och då dyker SverigeDemokraterna upp. Och enligt den opinionsundersökning som till stor del gjordes före Vellingeaffären, får de kanske 5% av medborgarnas röster. Huuuu….

Men det finns ju de partier som inte ens ställer upp på debatt med SD i detta demokratiska land, eller de som ställer upp och har blivit utargumenterade (Maud Olofsson). Så nu är man illa ute, med en balans mellan blocken, och SD som Nisse i flyktingpolitiken. Kanske vi skulle behöva några fler ’nissar’ även på andra planhalvor i politiken? Jag har en viss känsla av att politiker lever i en skyddad verkstad, med hur mycket skattepengar som helst, betonghäck, och troendes att väljare dessutom inte fattar sitt eget bästa.

Inga kommentarer: