fredag 6 november 2009

Verkligheten mot lagen

Ok, så nu har en försvarare av domen mot hr. Pettersson dykt upp in form av Mårten Schultz i denna artikel i SvD; http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3762653.svd.

Man kan läsa att ”Domstolarna målas upp som knäppa”, och han finner domen balanserad och rimlig.

För det första är det så att man ska ha klart för sig att det inträffade skedde på några sekunder.
Det är alltså mig veterligt ingen människa som enkelt kan bedöma var gränsen för övervåld respektive det våld som erfordras egentligen ligger i en dylik situation. Det är enkelt för rätten och hr. Schultz att konstatera att slag ett var helt ok, men slag två var för mycket. Kanske hr. Schultz menar att den som ingriper för att förhindra brott ska skaffa sig någon form av Joule-mätare för att kunna bedöma exakt vad som erfordras för att kunna en exakt anslagsenergi gräns mot ett huvud.

För det andra och som jag nämnt ovan i kombination med tidsperspektivet, d.v.s. några sekunder, gör det rent löjeväckande att tro att en person kan exakt bedöma om ett, två, tre eller fyra slag behövs för att stoppa en gärningsman. Eller göra en kvalificerad medicinsk bedömning efter varje slag för att bedöma om det behövs fler?
Efteråt, och i en rättssal må bedömningen vara enkel, men inte när saken inträffar.

Alltså, var ingripandet ”föredömligt”. Tack för det kan hr. Pettersson kanske tycka bakom gallren– ingen normalfuntad medborgare i detta land kommer att ingripa i liknande situationer eftersom man riskerar ett långt fängelsestraff om man bedöms ta till ”övervåld”. Man ska kanske prata gärningsmän ”till rätta” under pågående brott, på bästa 70-tals manér?

Nej, pressen skapar inte de starka reaktionerna, det är gemene man i detta land som reagerar på att det ska vara olagligt att ingripa mot ett uppenbara våldsbrott. Vidare är jag ganska övertygad om att domen som alltså är ”villkorlig” mot gärningsmannen (alltså ingen straff alls), och monetärt drygt 8KSEK, (vilket sannolikt inte kan inkasseras), upplevs av gemene man som rent larvigt straff för en person som med berått mod gett sig på en äldre kvinna. Det är väl ungefär samma straff som man får vid en vanlig fortkörning, eller?

Men visst hade det varit en lugnare juridisk tillvaro om medierna inte uppmärksammat detta, då hade detta och framgent flera fall av liknande karaktär kunnat sopas under mattan utan problem.
Vidare hade det varit intressant om någon form av myndighetsutövare hade brukat detta ”övervåld”, alltså om en polisman eller vakt hade råkat ta i ”lite för mycket”. Är det då någon som tror att denne hade dömts till fängelse?


Jag hade en vision och tro att lagstiftningen skulle återspegla svensk moral och etik, men så är tydligen inte fallet. Det ska tydligen vara någon autonom funktion i samhället som lever ett eget liv inom en klubb jurister som ska tala om för medborgarna vad som är rätt eller fel, tolkandes lagtexter i detalj och som baserar sina uttalanden på prejudikat och tidigare domar.

Så, vad kan man lära av denna historia? Tja, jag visste sedan tidigare att man inte ska ingripa om man råkar se ett brott, det är bara att gå därifrån så fort som möjligt. Annars blir det bara trassel.

Så hr. Schultz, när jag ser någon kasta brandbomber mot Ert hem kommer jag inte ingripa eller ringa polisen. Det blir bara trassel, jag går därifrån och såg ingenting. Det är ju inte mitt problem. Vad har jag inget för att ställa upp och vittna, (kanske brandbomber på mitt hus om jag vittnar, emedan polisen kollar bältesanvändning, hastighetsefterlevnad och mönsterdjup på däck)?
Och vad riskerar jag genom att ingripa? Ingen kommer ju hjälpa mig…och en domstol tycker kanske jag tog i lite för mycket och hamnar i fängelse.

Som man bäddar får man ligga. Äsch, LSB som barndkåren säger. (Låt Skiten Brinna)

6 kommentarer:

Zeke sa...

Jättebra skrivet!

Unknown sa...

Men du läs domen... överfallet var över när PA kom till platsen och ropade till gärningsmannen.

Tingsrätten är alltså tom tveksam till det första slaget. Sen när det andra kommer när han kommit ur bilen är det solklart över. Det finns inget hot kvar.

Ulmerkotten sa...

Zeke: Tack!

Garibaldi: Jag vet inte vad du har för ribbor, men man ger sig faen inte på en äldre dam. Då kan man gott få sig en ordentlig läxa. Men det är ju en jäkla skillnad om det är med batong eller domkraft...

Unknown sa...

"Man ger sig faen inte på en äldre dam".


Väl talat, Ulmerkotten.

Niklas sa...

Jag förstår inte. Tycker du att man ska få använda obegränsat med våld om man ser någon bli angripen och hur långt efter som helst?

I detta exempel hade alltså angriparen redan lämnat offret redan när slag ett kom och var på väg bort från bilen. I detta läge bedömde domstolarna att det inte fanns något behov av grovt våld. Är detta så konstigt?

Utrymmet för att använda våld som nödvärn är enligt min bedömning relativt stort och även övervåld accepteras i pressade situationer. Jag vet inte allt om denna situation, men jag tror att två domstolar som studerat händelsen närmare är bättre på att bedöma detta.

Således. Att ingripa är inget problem. Att använda våld är okej. Men någonstans måste gränsen gå.

När det gäller poliser så tror jag tyvärr att du har rätt. Det finns en tendens att övervåld från polis accepteras i för stor utsträckning. Detta gör dock inte att det att övervåld från andra borde accepteras. Sen haltar din jämförelse lite eftersom poliser har en helt annan uttrycklig rätt att använda våld i sin tjänsteutövning och det tror jag är nödvändigt. Poliser har också en plikt att ingripa.

Ola sa...

Staufener,
Du uttrycker väldigt bra vad många tycker och känner. Sedan finns det några som stenhårt försvarar rättsväsendet. De tror att domstolar är bäst på att bedöma var gränsen går för övervåld i pressade situationer. Kort och gott: det tror inte jag.