Mediakontrollen

Grejen är ju den att historiskt sett har informationsflödet varit top-down, d.v.s. medborgarna har fått sig till livs vad myndigheterna vill informera om och de har givetvis åxå använt sina media för att föra ut den propaganda man vill. Alltså från radio, TV, och tidningars tillkomst har det fungerat så. Kommunikationen mellan medborgarna på gräsrotsnivå har varit mycket lokal och man har alltså kunnat styra exakt vad alla fått veta.

Men nu har internet ställt till det de senaste åren och myndigheterna har inte denna totala kontroll över informationsflödet, eftersom information kommer medborgarna till livs både via satellitkanaler samt man kan kommunicera med varandra, informera om saker och diskutera utan att detta kan styras. En ren fara för propagandaapparaten alltså, som envist som en papegoja hävdar att man tillhandahåller objektiv och korrekt information.

I desperation över att man inte längre kan kontrollera informationsflödet på gräsrotsnivå har det blivit mer och mer uppenbart vad man håller på med. Typexemplet är just hur man hanterat flyktingdebatten och Sverigedemokraterna. I dessa två fall är det tabu att i media ta upp saken, och gå in på diskussioner i politiska bloggar. Locket på, är det som gäller och de frågor som politiskt ska diskuteras selekteras med omsorg av de politiska partierna. Jag har provat att på en blogg pressa en moderat herre på svar i dessa frågor utan framgång, han håller sig strikt till partilinjen, och svarar ungefär ”Ni vill inte höra mina svar så varför frågar ni?”

Så nu har valrörelsen startat, och man kan alltså se att flyktingfrågor och människosmugglingen till Sverige inte får diskuteras. Man avser alltså att döda frågan, komma undan med att SD inte är ett riksdagsparti och därmed kan man vägra debatter med den. Detta i kombination med att man är rörande överens om att inte diskutera frågan i debatten mellan partierna. Det kan ju nämligen komma fram vad man håller på med och medborgarna kan ju börja ställa följdfrågor och få reda på att SD faktiskt vill ta itu med problemet, som det enda partiet. De längsta man kan sträcka sig till är ett litet vagt snack om burkaförbud, vilket är en ren skitfråga i sammanhanget. 2009 smugglades 2400 s.k. ensamkommande flyktingbarn till Sverige, och vart och ett av dessa kostar minst 1.2 miljoner att ta hand om per år. Så bara för de som kom 2009 är kostnaden knappt 3 miljarder. Lägger man ihop det med de som kommit de senaste åren och den anhöriginvandring som kommer som ett brev på posten, är kostnaden minst 10 miljarder per år, eller ca 25% av vad Sverige satsar på försvaret. Och inte en kotte lyfter ett finger för att få stopp på eländet! Senast för några dagar sedan kunde man läsa att polisen inte heller gör ett skit för att stoppa detta . Trots att det är en olaglig verksamhet, som kostar svenska skattebetalare enorma belopp skiter man fullständigt i vad som pågår.

Mest av allt retade det mig när Jan Björklund stod på något ”landsmöte” och proklamerade att Sverige är ett så stort land så det är en självklarhet att vi har plats för flyktingar. Detta rent idiotiska påstående möttes med stående ovationer. Sedan har vi ju Nyamko Sabuni, som tyckte det var bra att vi i Sverige inte har folkomröstningar i enskilda frågor, och menade att det svenska systemet var bättre. Det var en kommentar på omröstningen om minareter i Schweiz, och slutsatsen jag drar att hennes åsikt är att politikerna är klokare än medborgarna och därför ska man inte ha folkomröstningar. Röstning till riksdag, landsting och kommun tillåts dock av någon konstig anledning, det klarar den dumma valboskapen av.
Efter detta har jag tappat den lilla acceptans jag hade för folkpartiet, och klassar dem som rena idioter eller knäppgökar. Det skulle inte förvåna mig ett ögonblick om de hoppar över till rödgröna sidan efter valet för att få vandra maktens korridorer. En egen politik har de inte, utan byter färg efter omgivningen som en kameleont.
Moderaterna är de facto ansvariga för vad som hänt de senaste åren, och då i synnerhet Billström och Schlingmann och det har jag avhandlat tidigare.
Maud Olofsson ställde ju upp i en debatt i TV men Jimmie Åkesson, och blev totalt utskåpad. Hon försvarade flyktingpolitiken och hade inte svar på en enda fråga. Klokt nog har hon avhållit sig för att upprepa misstaget, eftersom hon saknar argument. Men en sak är dock helt klar; både centerpartiet och kristdemokraterna står bakom den politik som bedrivs, och inget parti kan, törs eller vill ta debatten med Sd.
Det rödgröna mupparna är inte ens värda att nämna i denna blogg, och jag blir bara förbannad när jag hör dem.

Så vad är så farligt med Sverigedemokraterna? De jobbar faktiskt på att dra ner flyktingmottagandet till en realistisk och rimlig nivå mot bakgrunden av vad det idag kostar samhället och att Sverige tagit emot mycket fler invandrare än vad vi kan klara av.
Det är inte på något sätt rasistiskt, utan handlar om hur man definierar ”riktiga” flyktingar, och balanserar det med arbetskraftsinvandring, oavsett var personerna i fråga kommer ifrån.
Det handlar inte ett dyft om vad man anser om olika personer, kulturer eller religioner – det handlar om invandringspolitik som måste vara konsekvent och fungera. Det gör det inte för närvarande, så enkelt är det.
Man har under en massa år jobbat på att snacka om berikning, acceptans, multikulti att alla som kommer hit är flyktingar. Nu när det belysts att man en massa år ljugit och dessutom fortsätter på samma spår, kan man givetvis inte kovända. Vellingehistorien var själva vändpunkten och nu är det "locket på" som gäller. I stället för att skilja på sak och person, upprepar man sina mantran som papegojor och försöker förgäves lura i folk att alla som har några invändningar mot flyktingpolitiken är rasister, samt stoppar huvudet i sanden.