onsdag 10 februari 2010

Skriken från toaletten

Det finns ett uttryck som lyder: “Han är så snål att han skriker när han skiter.” Det verkar stämma på svenska försvaret. Man sparar in på allt och de som behöver utrustning får det inte, uppenbarligen av besparingsskäl.

Men vi börjar från början. För många år sedan på 70-talet, gjorde jag militärtjänstgöring. Det var någonting man då var tvingad att göra eftersom vi hade en värnpliktsarmé. Pansartrupperna var det som gällde för mig, och vi placerades i några gamla burkar som var sådär 35år gamla, hade en topphastighet som en moped, en bedrövlig växellåda som man måste vara expert för att kunna hantera, drog minst 100l/mil, och var rena fornminnen. Ibland blev det s.k. bandkrängning, viket innebar att banden kom ut spår och vagnen blev stående för reparation ett par timmar som bäst.
Till beväpning hade vi förutom en kanon med taskigt och välrepat sikte, kulsprutor som var konstruerade 1939, det gick inte att skjuta många skott innan de fick ’eldavbrott’ av alltid någon anledning. Piporna blev så varma efter 250 skott att man fick öva på att byta dem så fort det gick, om någon nu lyckades få iväg 250 skott utan eldavbrott.
Vidare hade vi kpistar som var modell 1945, skitsmarta grunkor som inte gick att skjuta med liggande, eftersom magasinet stack rätt ner, så att man var tvingad att visa halvfigur för att kunna sikta. Dessutom var det en liten pipa som gav de ynkliga kulorna så låg utgångshastighet att de inte gick igenom ordentlig klädsel på mer än kanske 150m, precisionen på 100 var minst sagt usel.
Ingen som helst mörkerutrustning givetvis. Vagnarna var utrustade med rökkastare, 12 små rör som skulle puffa iväg rökgranater. Vi provade dem en gång med alla granaterna; jag tror en eller två puffades iväg och började ryka, alla andra bara funkade inte.

Nu var ju problemet för befälen att försvara det gamla skit vi hade, vilket de gjorde tappert men föga övertygande. Mycket materialvård var det, eftersom prylarna skulle hålla till nästa ”kull” av värnpliktiga.

I dagens högteknologiska krig, där de fördelar man har är till stor del baserad på rent teknologiskt övertag, är alltså det viktiga att finna, lokalisera och sedan bekämpa en fiende det kritiska. Det finns hur många exempel som helst från historien på arméer som blivit totalt utraderade då de haft en lägre teknologinivå än sina motståndare. Ett exempel är ju Irakkriget, där det s.k. republikanska gardet kom med gammal teknologi, och blev helt bortsopade av en massa skäl som alla var knutna till att anfallarna helt enkelt hade högre teknologi och bättre vapensystem. Det spelar idag ingen roll hur välutbildad, vältränad och tuff du är – har du inte modern och uppdaterad vapenteknologi är du rökt.

Om man dessutom vet att man skickar trupper i strid med gammal teknologi/gamla vapen är detta att jämställa med dråp rent juridiskt. Man utrustar någon med gammalt skit och beordrar sedan personen att utföra något som denne inte är utrustad för och riskera livet.
Men man sitter tydligen och skriker på toaletten och ger inte de som riskerar sina liv den utrustning de vill ha. Jag läste precis om poliser som skulle tjänstgöra i Afghanistan, och det enda de hade var vanliga pistoler, alltså sina svenska tjänstevapen (Sig-Sauer). Det man tydligen hittat är en kpistliknande grunka som enligt specifikationen är lika usel som den gamla kpist jag hade – över 100m är det ett skämt, det är vad man nu kommer att erbjuda dem. Inga automatkarbiner...

Så varför i h-vete ger man inte de som kan råka i eld de vapen de behöver och vill ha? Svaret är enkelt – det är väl någon besparing. Man har helt enkelt inte råd att införskaffa de vapen våra soldater och poliser när de ställer upp med sina liv i rikets tjänst. Tolgfors skriker när han skiter.

Jag vill minnas att det uppdagades att det inte fanns en enda svensk helikopter i Afghanistan som kunde transportera skadade, och man snackade om att dra ut och upprusta några gamla Vertol (som togs i drift i början på 60-talet), för jobbet. Att fixa nya fungerande och uppdaterad teknologi står inte på schemat. Till slut fick man hyra in tjänsten från tyskarna i trakten, och nu är problemet på så sätt löst. Strålande, och det finns sannolikt inte en enda helikopter i arméns bruk i landet. Råkar det finnas några står väl några museer på kö för att visa dessa militära fornminnen.

Vidare kan man notera att inte ett enda riksdagsparti nämner ens försvarspolitiken eller försvaret och de minimala resurser man tilldelar. De stackarna som jobbar inom försvaret idag får skitlöner, antingen sparken eller tvingas flytta runt hela landet för att jobba på något av de få regementen som återstår, efter något flummigt försvarsbeslut som går ut på mobilitet och insatsstyrkor.

Men det är klart, FRA kommer ju veta flera år i förväg att ett anfall väntas och var, så att det finns tid att upprusta, köpa modern utrustning och utbilda. Hur jäkla naiva får man bli?

Samtidigt börjar björnen i öster upprusta. Sent skola syndaren vakna, och om han inte sover sitter han väl på toaletten och skriker över några tiotal sketna handeldvapen.

2 kommentarer:

Utlandssvensk sa...

Hej Micke,

Nu ser jag att man kan skriva kommentarer på din blogg utan att ha konto på google eller liknande. Tackar för detta!

Lite lästips till dig angående demokratiproblemen i Sverige:

http://www.hayekinstitutetsverige.com/2010/02/dansk-debatt-om-svensk-odemokrati.html

http://erixon.com/blogg/2010/02/sand-internationella-valobservatorer-till-svenska-valet/

Anonym sa...

Vår försvarsförmåga är god sas det före andra världskriget och detta sägs än idag med ungefär samma utrustning som fanns då. Vi har säkert bättre vapen bland jägarkåren än vad försvarmakten har. Stora dyra stridsvagnar som står som museiföremål vid ex Revinge och andra pansarförband, är vad vi kan ta till. Nej, denna regering har gjort det som man trodde att den rödgröna röran skulle göra. De har i alla fall mist mitt förtroende, när de rustat ned allt som svenskt försvar kunnat ha.