söndag 31 oktober 2010

Lite fler söndagsfunderingar

Det har ju sedan ett antal år införts ”trängselskatt” i Stockholm. Bakgrunden var den att man anser att genom att med en avgift, minska trafiken en aning innanför tullarna skulle mängden problem minska drastiskt. Man anförde alltså som argument att en relativt liten minskning av antalet bilar skulle medföra mycket mindre trafikproblem i staden. Alltså införde man en tränselskatt. Detta resonemang baserades alltså att det var mängden bilar innanför tullarna som var det kritiska. Det var ingen som menade att man skulle bygga bredare gator, bygga broar, fixa fler parkeringsplatser, ta bort rödljus, eller på andra sätt underlätta trafiken innanför tullarna. Det var givetvis både kostsamt och i det närmaste omöjligt att göra, så man införde trängselskatt för att generellt minska trafikproblemen i staden.

Nu finns det en koppling till hur rikspolitikerna resonerar när det gäller invandringen. Fast egentligen precis tvärtom. Som situationen ser ut idag i Sverige, är det så att man tillåter en i stort sett ohämmad invandring, men invandringen i sig är inte problemet, hävdar man, utan det är integrationen. Det är alltså precis som om Stockholms politiker hävdat att det är inte mängden bilar innanför tullarna som är problemet, utan det är gatunätet och trafikstrukturen i Stockholm.

Alla inser givetvis att när det gäller trafikproblem, är den mängden trafik man har att göra med på en begränsad yta, direkt proportionell mot de trafikproblem man får. Ju fler bilar på samma yta, ju större trafikproblem. Det var knappast någon politiker som hävdade att trafikproblem inte härhörde från mängden bilar, utan från att bilisterna inte hade rätt köteknik, eller lärt sig omvägarna i staden, samt därefter förslagit diverse kostsamma kurser för staden bilister för att på så sätt minska köerna. Att påstå något sådant (eller liknande) hade varit en politisk dödsdom.

När det gäller invandringen stoppar man dock huvudet i sanden och menar att mängden invandring inte är relaterat till de problem vi har, när det gäller att bereda plats, kostnader och förortsproblem i miljonprojektsområdena. Samtidigt, skickar man ut brev till Landshövdingarna och Kommunalråden där man tigger om fler platser för flyktingar, samt allokerar allt mer pengar för olika integrationsåtgärder. Men man tänker inte på något sätt begränsa invandringen. Det ju bara lite integrationsproblem, inget annat hävdar man, och skickar samtidigt 50 extra poliser till ett av de notoriska kravallområdena i Malmö för att visa musklerna mot alla de skottlossningar som skett där det senaste året. Men för stor invandring? Inte då – bara lite integrationsproblem.

Detta totalt sanslösa resonemang ska alltså medborgarna tro på, och media agerar springpojke och selekterar noga nyheter och artiklar för att ge bilden av att inga problem finns, att det är synd om alla som kommer till detta land, samt att vi ”har råd” med att ta emot de stackare som söker skydd i vårt land. Jag skrev just om en sådan historia i UNT, om lille stackars Sam, ett typexempel på hur media idag försöker styra medborgarna med välselekterade historier i korrekt politisk riktning.

Men vad jag egentligen skulle skriva om var det brev som man skickat ut till alla kommunalråd i landet. Det finns på denna länk;

Det är alltså för det första undertecknat av Migrationsverket, Rädda Barnen och Barnombudsmannen. Det gäller alltså de s.k. ensamkommande flyktingbarnen, som de felaktigt kallas. Det är knappast några barn, utan ungdomar eller män, huvudsakligen mellan 17 och kanske uppåt 25. Man kontrollerar inte åldern, och märkligt nog är uppgiven ålder alltid 17 eller något därunder. Så vad Barnombudsmannen och Rädda Barnen har med detta att göra är en gåta. Men det är ju mer tårdrypande om de undertecknar ett sådant här brev.

För det andra skriver man i ”du”-form för att bli mer personlig och verka kompis. Lite billigt faktiskt, eftersom ett kommunalråd inte ensam beslutar i en kommun, men det låtsas man inte om, trots att man vet att så är fallet.

För det tredje, refererar man till en tidigare vädjan, ca ett år gammal. Det var ingen vädjan – det var ett direkt hot av Schlingmann och Billström som i princip löd ”ta emot nu, annars ändrar vi lagen och tvingar er ta emot så många det passar oss”. Partipiskan ven alltså, det var ingen fråga om en snäll vädjan.

För det fjärde; javisst de sträckte ”ut en hand”, d.v.s. tvingades. Och man kan notera den billiga symboliken med ”sträckte ut en hand”. Patetiskt.

För det femte; nästa floskelradda. Vad sägs om ” Det finns bland annat inspirerande exempel på regionala lösningar där kommuner i ett län har gått samman för att hjälpas åt och ta ett gemensamt ansvar. Det har visat sig vara en utmärkt väg framåt.”. Yeck!

För det sjätte; Nu har vi två stycken som handlar om att de stackars barnen inte får det stöd de har ”rätt till”, alltså avseende de som redan tvingats ut i kommunerna. Ursäkta; Migrationsverket betalar minst 1.2 miljoner per barn och år, skulle inte det räcka?? De har alltså, som man skriver, precis samma rättigheter som alla andra ”barn” i Sverige. Min fråga är; pratar vi om att ta hand om desperata flyktingbarn, eller se till att de kan leva ett liv i lyx på skattebetalarnas bekostnad. Vi pratar fortfarande om 1.2 miljoner per år, det räcker till en helpension på Grand Hotel i Stockholm.

För det sjunde; I nästa stycke kommer lite snack om att de stackars barnen har varit med om hemska saker och ska inte stanna i ankomstkommunerna, utan flyttas efter ett tag. Ok, vi pratar inte om flyktingar, utan om ekonomiska lycksökare, och det enda traumatiska de upplevt är sannolikt smugglingen till Sverige, vilken kostade ca 100.000kr. Att de kommer med tårdrypande historier, ligger i sakens natur om PUT ska beviljas. Är man så korkad att man tror på dessa historier, är det inget svenska skattebetalare ska bekosta.

För det åttonde; ett stycke som säger att de har en iver till utbildning och arbete, samt att de unga behövs i Sverige och att det är en investering i framtiden. Detta är rent skitsnack. Denna invandring drivs av pengar och bättre levnadsstandard, inget annat. De flesta som kommer är lågutbildade, och kan givetvis inte ett ord svenska. Tiden innan de kommer ut på arbetsmarknaden är genomsnittligt mycket lång, och vi har f.n. 8-9% arbetslöshet. Rent felaktigt påstående alltså. Vi har inte jobb till den egna befolkningen, emedan vi plockar in tusentals lycksökare från MENA, som sannolikt behöver försörjas i minst 5 år (i bästa fall), innan de får ett arbete. 5 år är alltså sådär 6 miljoner kronor. Hur lång tid tar det för en normalinkomsttagare att betala in detta belopp? 50år kanske

För det nionde; Avslutningen är en blandning av tiggeri om ytterligare platser, och avslutas med ”De unga behöver oss och vi behöver dem för att möta framtidens behov i våra kommuner.”. Vad säger man? Världsklass? En win-win situation med framtidsvision. Underbart.

Vad jag frågar mig är – hur kan man skicka ut sådant här till alla kommunalråd i Sverige? Tror man att de att kommunalråden är naiva idioter?

Inga kommentarer: