lördag 30 oktober 2010

Om lille Sam

Gråt, snyft, fruktansvärt…i denna artikel i PK-blaskan UNT, kan man läsa en tårdrypande historia om det omänskliga samhället där en stackars liten 8-åring kommer att utvisas.

Titeln är precis talande om vad det handlar om ”Utvisas när polisen hittar hans mamma”.

Och de första raderna är ”I sin säng sitter åttaårige Sam och läser Bamse. Runt omkring ligger legoaskar och dataspel och på ett inramat fotografi ger han sin mamma en riktig bamsekram. Han borrar in sig i hennes kind.

Detta är ett typexempel på hur man bedriver propaganda, men det heter det givetvis inte, det är en artikel i en tidning, och alla läsare med hjärta i kroppen tycker så synd om den lille killen som saknar sin mor och kanske kommer att utvisas.

Man kan ju inte betvivla riktigheten i det som skrivs, men vinklingen är att skriva en så tårdrypande historia som möjligt för att väcka medkänslor och sympatier för lille ”Sam”. Läsarna ska alltså tycka att de regler som finns är inhumana, och att lille ”Sam” givetvis ska få stanna i landet. Läsaren ska dra slutsatsen att alla fall av avvisningar är felaktiga eftersom lille ”Sam” är ett typexempel på alla avvisningar som görs. Meddelande är alltså att alla de som olagligen befinner sig i landet ska få uppehållstillstånd, alltså de som på PK-språk kallas för ”papperslösa”. Just ”papperslösa” låter ju mycket trevligare är illegala invandrare eller utlänningar som illegalt befinner sig i landet, eller hur. Man uppfinner alltså en ny term och lanserar den för att få en tycka-synd-om faktor.

Med i bagaget får man även det efterlängtade hatbudskapet mot Sverigedemokraterna, som automatiskt blir representanter för elakingarna som vill slänga ut lille Sam utan betänkligheter. Perfekt.

Vad vi ser är alltså ett typexempel på propaganda. Man selekterar ut ett fall, som på intet sätt är representativt för de som olagligen finns i detta land, men gör det till exempel för alla som gör detta. Vi kan snart räkna med liknande fall i de flesta tidningar, och det skulle vara förvånande om inte det handlar om dekret från högre ort hur detta ska göras.

I bilden finns två faktorer av intresse, det första är att hålla medborgarna i okunskap om det i verkligheten förhåller sig. Alltså berättar man inte om alla fall t.ex. från Migrationsverket med uppenbara lögner som asylsökande kommer med, sådan information finns (lyckligt nog), i information på nätet, t.ex. i Merit Wagners blogg, eller på Politiskt Inkorrekt.

Den andra faktorn är att inte överdriva så att medborgarna genomskådar vad man håller på med. Att komma med en artikel om ensamkommande flyktingbarn som beskriver en smutsig liten 5-årig barfota flicka med en trasig docka i famnen, vissnade blommor i handen, som vandrat över Öresundsbron i snöoväder på jakt efter sina föräldrar och jagad av ett kpistbeväpnat nazistgäng, vore att överdriva så mycket att historien inte är trovärdig som exempel för alla ensamkommande flyktingbarn.

Det gäller alltså att ha en balans och selektera ut exempel som då blir representativa för alla av samma kategori.

Den dagen UNT kommer med en artikel om en illegal invandrare som var 25 år, efterlyst i sitt hemland, uppgav sig vara 17, och var utrustad med en riktig rövarhistoria från människosmugglarna för att få PUT, slängde sina identitetshandlingar, brände fingeravtrycken och hittade på ett nytt namn, och som nu som ägnar sig åt diverse illegala aktiviteter börjar det bli trovärdigt, men det kommer aldrig UNT göra. Detta även om det är 100 gånger vanligare och finns hur många exempel som helst på denna kategori till skillnad från "Lilla Sam"-historier. Man letar efter fler ”Sam”, för att ge intrycket av att alla avvisningsfall är stackars små barn det är synd om. Detta kallas för rasterteknik, och är en mycket använd propagandametod. Man låter medborgarna se sanningen genom ett raster man satt dit för att på så sätt skapa sig den bild av verkligheten man önskar. I detta fall är alla "papperslösa", små Sam som du ska tycka synd om lille medborgare.

Stackars lille Sam…hur omänskliga och kallhamrade kan människor vara? Det är klart vi har ”plats” för alla som vill komma hit, och råd åxå, eller hur? Vad säger man? Tja, inte "världsklass"...men i alla fall "DDR-klass" på propagandan.

Inga kommentarer: