onsdag 19 januari 2011

Varför har vi en integrationsminister?

Man har ju uppfunnit en ministerpost för Ullenhag som heter ”integrationsminister”. Problemet jag har med detta är att jag förstår ordet integration som att när någon kommer till detta land så ska denne anpassas till det svenska samhället, d.v.s. integreras. Detta eftersom de som kommer hit måste kunna fungera i det svenska samhället. Ganska enkelt, och så har det fungerat i tusentals år och med alla som kommer till ett samhälle. Man anpassar sig till de lagar och regler som finns i det land eller det område man flyttar till. De som bor, lever och har byggt upp ett samhälle och dess regler i generationer, århundraden, eller sedan samhället eller landet formades bestämmer vad som ska gälla och hur de som bor i samhället ska leva och vilka regler som finns.

Man drar alltså slutsatsen att de som kommer till detta land ska anpassa sig till svenska regler och den svenska kulturen, det är vad integration handlar om och borde då vara Ullenhags jobb. Alltså att se till att alla som kommer till detta land ”försvenskas”.

Nu importerar man ett stort antal människor från vitt främmande kulturer, som från MENA-länderna under förespeglingen att de skulle vara flyktingar. Eftersom de som kommer hit då har en helt annan kultur, religion och värderingar blir givetvis integrationen mycket svår. Men nu verkar Ullenhag inte fatta vad integration handlar om, han och en majoritet verkar tro att man kan låta alla människor som kommer hit behålla sina regler, sin kultur och värderingar. På så sätt skulle ett samhälle skapas där alla lever lyckliga sida-vid-sida, med någon form av ömsesidig förståelse och respekt för varandra. Eftersom detta verkar vara avsikten är ordet integration helt felaktigt då man inte avser integrera de som kommer hit i det svenska samhället. Detta understryks ytterligare av det faktum att man tillåter de som kommer till detta land att bosätta sig med landsmän och likar i områden där likar kan fortsätta med sina traditioner, sin kultur, sina värderingar och religion på samma sätt som i länderna de kom från. Man skapar alltså autonoma områden inom det svenska samhället där personer med samma eller liknande bakgrund kan fortsätta leva på samma sätt som de gjorde i länderna de kom från.

Som ett resultat av detta ser vi alltså, direkta konflikter mellan olika invandrarfraktioner och områden, samt givetvis konflikter med ordningsmakten som ska försöka upprätthålla svensk lagstiftning över hela landet. Det har alltså inte varit fråga om någon integration, och är det ej heller, utan skapandet av olika områden med olika kulturella, religiösa, och traditionella bakgrunder. Alltså inte integration utan segregation.

Politikerna tillstår att ”integrationen varit mindre lyckad”, eller rentav att man ”misslyckats med integrationen”. Vilket scoop. Man har ju inte gjort ett dyft för integration, utan enbart jobbat på och skapat segregation, så det är klart att det blir konflikter, autonoma områden, gängstrider, kravaller och problem. Listan kan göras lång.

Inga kommentarer: