Outsourcad censur

Det finns ett företag i Varberg som heter Interaktiv Säkerhet AB. Detta inlägg handlar till stor del om detta företag.

Historien är den att man för ett antal år sedan började tillåta läsare att kommentera artiklar och göra blogglänkningar till artiklar i tidningarnas webversioner. Nu är det ju så rent juridiskt att tidningarna ansvarar för den information som publiceras där, och det inkluderar kommentarerna. Alltså är det naturligt att man har någon som modererar inläggen, d.v.s. raderar de som strider mot lagen. Vi pratar alltså om kommentarer som uppmanar till lagbrott, förolämpar, hat, är rasistiska, eller på andra sätt bryter mot lagen.

Ovanpå det finns det s.k. pressetiska regler, som tidningarna själva följer, t.ex. beträffande publicering av identitet på misstänkta brottslingar, könsuttryck, förolämpningar och annat. Så långt inga problem, och varje tidning har information om vilka regler som gäller, med riktlinjer för vad som tolereras som kommentarer.

Men det är även så att varje tidning har riktlinjer om vad som ska följas baserat på vad som är politiskt korrekt. De som skriver in kommentarer kan alltså få dessa raderade även om de inte på något sätt bryter varken mot pressetik, lagen, eller de regler tidningarna stipulerat. Detta är alltså ren censur, och sådant som totalitära regimer ägnar sig åt. Detta emedan an ger skenet av att ha en öppen debatt i frågor emedan så inte är fallet. Läsarna får alltså bilden att en fråga eller ett ämne belyses och debatteras i en artikel och med givna kommentarer, emedan i själva verket tillåts bara de åsikter som tidningen vill ha.

När man började med att tillåta kommentarer till artiklar, var detta inget större problem, och tidningarna hade själva personal som jobbade med att radera kommentarer, och det var relativt ”högt till tak”. Men sedan under 2009 började det stora SD-spöket figurera, och då blev de flesta tidningar tvungna både att begränsa kommenteringsfunktionen, d.v.s. man tillät inga kommentarer i ”känsliga ämnen”, eller så raderades kommentarer utan pardon. Situationen blev alltmer akut, man ville ju ge skenet av en öppen debatt och att man har demokrati och yttrandefrihet, så man fick ”out-sourca” raderingen av kommentarer till ett företag i Varberg som heter Interaktiv Säkerhet AB. Detta företag nästan dubblerade sin omsättning mellan 2008 och 2009. Från varje tidning som anlitar dem ger man regler som Interaktiv Säkerhet ska följa och gå igenom och allt granskas i alla artiklar där kommentering tillåts. Man har alltså små grupper en för varje tidning, som sitter kontinuerligt och granskar alla kommentarer som kommer in. Att tidningen vill hålla sig innanför lagens råmärken är fullt förståeligt, men nu är det hela inte så enkelt. Problemen är tre;

För det första skapar man en skendemokrati, eftersom läsarna ska invaggas i tron att det är en öppen och publik debatt. Så är inte alls fallet och de mest kritiska kommentarerna är givetvis de som raderas, då de emotsäger artikelns riktighet, åsikter och sanningshalt. Kvar står alltså alla ”ryggdunkar” och de som instämmer i artikelns budskap, och man skapar på så sätt en ”klubb för inbördes beundran”. I de fall ett ämne är riktigt hett, t.ex. beträffande invandringspolitiken, tillåts som regel inga kommentarer alls. Det blir helt enkelt för kostsamt att tillåta kommentarer och då är det enklare och billigare att strypa problemen och kostnaderna i sin linda. Det som står i artikeln får helt enkelt inte emotsägas eller debatteras – så mycket för yttrande och tryckfrihet.

För det andra anser jag att det strider mot just lagen om yttrande- och tryckfrihet att tidningarna ger direktiv, både internt och till Interaktiv Säkerhet om vad som måste raderas trots att innehållet inte strider mot lagen. Man ger alltså ut direktiv som uppmanar till brott mot yttrande- och tryckfrihetslagen. Vi pratar alltså om ren censur, inget annat, och reglerna eller direktiven uppmanar alltså de som accentuerar dessa regler till lagbrott. Precis som en tidning är skyldig att radera kommentarer som strider mot lagen, borde man även vara skyldig att inte radera kommentarer som håller sig inom lagens gränser.  Det är två sidor av samma mynt, och den som får en kommentar raderad som inte är lagstridig, borde alltså kunna åtala eller anmäla tidningen för bristande pressetik eller egenmäktigt förfarande.

För det tredje, och detta är det allvarligaste, ägnar man sig även åt att radera länkar till andra forum. Interaktiv Säkerhet skriver på sin hemsida; ”Interaktiv Säkerhets vanligaste tjänster för medieaktörer är övervakning av artikelkommentarer, forum och bloggar, inklusive så kallade Twinglybloggar och bloggkommentarer.”

Det är ju så att tidningens publicistiska ansvar slutar vid vad som publiceras just i tidningen eller på deras sidor. Alltså innefattar det inte bloggar som inte publiceras under tidningarna. Men trots detta ger man sig i sin nitiskhet att uppfylla PK-direktiven från ovan, på att inte tillåta blogglänkningar till artikeln. Detta är ett direkt angrepp på demokratin, yttrandefriheten och en vidrig form av ren censur jag inte trodde var möjlig i ett land i vars grundlag yttrande och tryckfrihet är inskrivet.

Men det är faktiskt värre än så, man blockerar inte bara enskilda blogglänkningar, utan man bannar generellt vissa bloggar, så att länkningar till dem aldrig visas. Detta emedan man tolererar länkningar till direkta meningsmotståndare, t.ex. tillåter SvD länkningar till ”Kommunisternas blogg” och ”Röda Malmö”, emedan andra bloggar, inklusive denna är bannade. Allt för att ge sken av öppenhet och debatt emedan det är censur och propaganda som i själva verket råder.

Om jag t.ex. i denna blogg skulle kommentera Silvias nya hattkollektion, och länka inlägget till en artikel om detta högintressanta ämne samt pinga i Twingly, kommer blogglänkningen aldrig visas i SvD. Detta för att denna blogg är generellt bannad som farlig för medborgarna, stridande mot censuren och PK-propagandan. Medborgarna ska inte känna till att denna blogg ens finns, oavsett innehåll eller relevans eller laglydighet. Den är helt enkelt farlig, i synnerhet som jag tidigare beskrivit de propagandametoder man använder sig av och hur man för medborgarna bakom ljuset.

Företaget Interaktiv Säkerhet, tjänar alltså massor med pengar på att censurera och beskära medborgarnas yttrandefrihet. Detta företag startades 2006, och hade 2009 en omsättning på 12.4 miljoner. Låt mig gissa att detta dubblerades 2010 eftersom det var valår, och suddagumman tvingades jobba för högtryck för att i synnerhet se till att inga PK-åsikter fanns i tidningarna. Jag uppmärksammade detta företags verksamhet tidigt 2010, då jag fick ett antal kommentarer, som alla höll sig både inom lagens gränser och kommenteringsreglerna, raderade. Jag och säkerligen tusentals andra gav då upp och slutade kommentera artiklar. Det var ju ingen idé eftersom kommentarer som man bemödade sig att skriva, och var helt relevanta, bara skulle raderas.

Man kan vidare notera att de anställda ”suddagummorna” på Interaktiv Säkerhet, får en hela två dagars utbildning i pressetik. Någon utbildning i yttrande- och tryckfrihet eller demokratins grundregler och principer, samt propaganda och censur är det inte tal om.

Skillnaden mellan var ett statligt propaganda och censurverk, respektive det Interaktiv Säkerhet ägnar sig finner jag hårfin.


Som av en ren händelse hittade jag en artikel i SvD om att Eu monterar ner yttrandefriheten på denna länk. Låt oss nu se om länkning till detta blogginlägg dyker upp i SvD...

...bara en kvittens på att detta blogginlägg är pingat.


Add: Och idag dök en artikel om censur på internet upp i DN. Men den handlar bara om andra länder. Sverige är förskonat från all censur, eller hur?