måndag 11 april 2011

Statistik som är tabu

Det har nu gått drygt 5år sedan BRÅ i sin rapport konstaterade att första och andra generationen invandrare var kraftigt överrepresenterade när det gällde vissa brott.
När det gällde våldtäkter och försök till våldtäkter, var överrespresentationen i tabell 17, 5 gånger för de som kommit från andra länder. Vi har rapporter från Norge som t.ex. denna video:

Landets mest kände professor i kriminologi, Leif GW Persson, i denna video påtalar precis samma sak.

 Nu är ju detta statistikens och utredningarnas förlovade land, och trots att detta ”fenomen” är odiskutabelt är det helt tabu, och i synnerhet i svenska media att diskutera eller ens ta upp. Ej heller kan man knyta det som ett religiöst fenomen, vilket är normalfallet när man vill ursäkta något, utan i vilket land en person än må komma ifrån är våldtäkt att betrakta som ett brott.

Alltså måste denna information tystas av media och inte diskuteras. Eftersom det nu var drygt 5 år sedan BRÅ presenterade ovan nämnda rapport, och denna omfattade 5 år, väntar jag med spänning på en färskare rapport i samma ämne. Detta i synnerhet som man öppnat upp gränserna de senaste åren för i stort sett alla typer av lycksökare från andra länder.

Men jag misstänker att det blir en väntan förgäves. Antingen lärde man sig av den förra rapporten, och förbjöd BRÅ att göra en ny, eller så kan den hemligstämplas som skedde med den BRÅ-utredning som tillsattes för att bevisa att zigenare inte alls var överrepresenterade i stöldstatistiken.

Så min fråga är; ska det vara så i ett demokratiskt land att utredningar som bekostas av skattepengar inte är offentlig handling, och att man döljer information man inte anser lämplig för medborgarna? Ska medborgarna bara gå till valurnan baserad på den information som råkar passa politikerna och deras syften? Har medborgarna inte rätt att få reda på den sanning politikerna känner till?


Allt emedan man lyssnar till politikernas lovsånger över berikning, och lite "integrationsproblem". Man frågar sig hur de kvinnor som blivit "berikade" på det sätt som nämns ovan upplever saken. Nävisst nä, man kan inte fråga alla, t.ex. inte Elin Krantz.


DN

Inga kommentarer: