Lilla bromset

Jag har en son som är 18 år. För lite drygt ett år sedan var han 17 och var intresserad av att göra militärtjänst. Jag avrådde honom med tanke på de taskiga löner försvaret betalar samt att man just snackade om att tvinga försvarsanställda till utlandstjänst, även det uselt betalt. Sonen stod dock på sig, och eftersom jag tänkte att han sannolikt skulle bli en bra soldat, och behövde den disciplin som gäller i armén, kontaktade jag de förband han var mest intresserad av. Svaren jag fick var lite olika, d.v.s. man visste inte riktigt vad som gäller, men efter lite konversation framstod det att han skulle söka till GMU.

Nu visade det sig givetvis att man lyckats lägga dessa GMU så att de stämde väldigt illa med sonens gymnasiestudier. Exempelvis hade man lyckat lägga GMU i maj månad, vilket innebär att en hel termins studier går förlorade eftersom det är då de slutliga proven görs och därefter sätts betygen.

Men eftersom nu sonen var 17 år 2010, råddes vi att vänta till detta år med ansökningen, vilket vi åxå gjort, och sonen har fullgjort ett år på gymnasiet.

Nu under sommaren 2011 inträffade två saker som föranleder detta blogginlägg; för det första i början på sommaren läste jag att tiden gått ut för ansökningar till GMU för 2011. Alltså var det för sent att ansöka till detta, och sonen skulle kanske komma in på detta någon gång (sannolikt på en illa passande tid) under 2012. Jag hade alltså fått rådet att vänta ett år med att ansöka, men helt plötsligt har ansökningstiden gått ut.

För det andra dyker ett brev upp i brevlådan från ”Rekryteringsmyndigheten” där man avkräver sonen en massa uppgifter för det fall Riksdagen beslutar att återinföra värnplikten, och att han är pliktskyldig, enligt en lag från 1994. Detta är tydligen baserat på ett nyligen fattat Riksdagsbeslut från början på året. Givetvis betonade man att alla 18-åringar är skyldiga att lämna dessa uppgifter.

Skulle man besluta att återinföra värnplikten, skulle det dröja kanske 4 år minst innan det skulle ske i praktiken, och då är ju sonen 22-23, har ett arbete och knappast aktuell mer för värnplikt.

Så då blev jag förbannad, och lät meddela ”Rekryteringsmyndigheten” att plockar de in sonen i höst eller åxå kan försvaret glömma honom. Svaret jag fick var minst sagt skinntorrt och man kunde läsa mellan raderna att ”vi gör bara vårt jobb”, samt att han kan ansöka om GMU, och man kunde läsa ” Vi kan efter en ansökan från din son eventuellt erbjuda en utbildningsplats på GMU under 2012.” Uppgifterna man ville avkräva sonen var för det fall riksdagen i framtiden kunde besluta att återinföra värnplikten. Men något sådant beslut har ju ej fattats, och finns mig veterligt inte ens som motion och definitivt inte som proposition.

Samtidigt vet all hur anorektiskt försvaret är, och att man desperat försöker för folk att söka sig dit. Men det gör uppenbarligen mycket få vilket inte alls år konstigt mot denna bakgrund:

• ·      Man erbjuder en lön som är sämre än vad en städare erbjuds. Från denna lön ska dras kostnader för logi, mat och arbetskläder.
• ·      Man tvingas vanligtvis flytta till annan ort.
• ·      Man kan tvingas till utlandstjänstgöring, även detta med taskig lön, och hamna i en krigszon.
• ·      Man är utelämnad till politikernas godtycke, som historiskt lägger ner regementen, beskär försvaret, och flyttar förband efter den politiska vinden.
• ·      Löneutvecklingen är usel.
• ·      Ersättningen under GMU är ett skämt.
• ·      Man har lyckats se till att GMU effektivt krockar med alla gymnasieutbildningar som finns. Den som gör GMU tappar en hel termin minst.
• ·      Man kräver ansökningar till GMU minst halvårsvis i förtid, och lovar ingenting.

Vi kastar oss nu ut i arbetslivet, jämför det försvaret erbjuder, kontra det som gäller på arbetsmarknaden, och ställer oss alltså frågan hur någon sund person överhuvudtaget kan söka sig till försvaret som ett realistiskt alternativ på framtid, karriär och monetär ersättning?

Kanske är det en merit att ha varit soldat, disciplinärt, men övriga kunskaper är sannolikt bara intressanta inom en mycket snäv sektor som t.ex. brandkår, polis eller vaktbolag.

Så på i Upsala Nya Tidning på denna länk, kunde man läsa att ÖB meddelat att 2700 personer rekryterats till försvaret i år. Detta visade sig vara 300, vilket Tolgfors blev sur för. I samma artikel kan man läsa [att regeringen]; "bör inse att de misslyckats med rekryteringen och att det nu behövs en förutsättningslös översyn av personalförsörjningen till försvaret", skriver Peter Hultqvist (S), ordförande i försvarsutskottet. Senare i samma artikel säger han vidare att han tycker att; ”… försvarsministern "sticker huvudet i sanden och vill inte se det som allt fler ser". Han menar att problem finns både vad gäller rekryteringen av de tillfälligt anställda, kontraktssoldaterna, och de rena yrkessoldaterna.”

Tja, vem är förvånad? Mitt tips är att i första läget dubbla lönen man idag erbjuder, d.v.s. 17.000kr/månad, samt se till att man fixar flexibel och snabb intagning som är anpassad efter gymnasieskolan. Vid utlandstjänstgöring ska lönen dubblas. Man snackar ju om kvalitet i stället för kvantitet, och det är precis vad man då skulle få och kan selektera bort sökanden man inte vill ha eller inte har plats för.

Finansiering är inget problem, det är bara att klippa invandringen med ca 90% så kan man både betala skäliga löner och bygga upp ett försvar värt namnet.

Men med Tolgfors vid rodret och politiker som avsiktligt skurit ned försvaret till vad det är idag, vilket är ett rent skämt, finns föga hopp. Förresten; var är helikoptrarna Tolgfors?

Så, det är dags att byta ut namnet "Försvaret" till något annat. Det är varken till för, eller kan försvara landet. Kanske om det vill sig väl kan det bromsa en invasion något, eller fördröja den lite. Alltså blir mitt namnförslag "Lilla bromset".