fredag 29 juni 2012

Hur man skapar ghetton, del 1


Men när ska politikerna erkänna sina misstag, och fatta att man varken kan tillåta den sanslösa invandring som vi sett och ser, samt att man skapar ghettoområden i de gamla miljonprojektsområdena?

Låt oss nu analysera vilka misstag man begått under åren.

För det första kan man ju säga att det var ett misstag att bygga dem i det första läget. I fallet Tensta/Rinkeby/Hjulsta byggdes dessa 1969-75. Det var då framför allt tre faktorer som inverkade på den då sittande socialdemokratiska regeringen och det generella beslutet att bygga dem. Det första var givetvis den slit-och-släng period som rådde. Gammalt skulle bort och nya moderna saker var bättre, och kvalitet samt hantverk hade blivit ett okänt begrepp. För det andra hade man nära kontakter med forna DDR, och det råder föga tvivel om att den ”byggnadskonst”, i form av betongkolosser för medborgare influerat. För det tredje behövdes arbetskraft och det rådde brist på bostäder. Alltså var detta en både i tiden bra lösning och då modern, samt skulle inhysa den arbetskraftsinvandring som då var aktuell framför allt från Medelhavsländerna och Finland.

Nu kan man givetvis vara efterklok, men det lönar föga. Kanske var det ett stort misstag att i första läget bygga dessa områden, kanske inte.

Men det stora misstaget man senare begick var att tillåta segregation från det svenska samhället, och att personer som kom hit (och bosatte sig i dessa områden), kunde ha en bekantskapskrets, ett umgänge, en religion, kultur och språk skilt från det som gäller i detta land. På så sätt skapade man under multikulti-flummet, segregation i stället för integration.
Ett typexempel på hur illa det kan gå finns i Södertälje, som hade en stor invandring av assyrier/syrianer under samma tidsperiod som bosatte sig i de fina och nybyggda områdena. Man skapade ett autonomt samhälle, med egen rättsskipning, bankverksamhet, kultur, lagar, regler och ingen som helst integration skedde. De som styrde dessa områden var och är antingen i fejd med varandra eller hade strikt avdelade gränser för intresseområden. Klokt nog såg man till att inte interferera med svensk rättvisa, vilket på ytan och helt felaktigt ledde till slutsatsen att det multikulturella samhället fungerar. Det gör det inte.

Men åter till Tensta/Rinkeby/Hjulsta. Det finns en massa intressanta fenomen som är värda att studera och är egentigen resultat av den förda politiken. I detta område har man alltså tillåtit att likar bosätter sig vid likar. Kultur med kultur, religion med religion, ursprung med ursprung. Integrering med det svenska samhället var i det närmaste fult eftersom det är ”berikande” med multikulti och Mona Sahlin uttryckte beundrande ord när hon deltog i somaliska danser i området (som exempel). Det finns nu många fundamentala problem. Ett är svensk skola, vilket lagen kräver. Trots mycket stora bidrag i form av ”socioekonomiskt stöd”, som det så vackert heter, är skolresultaten under all kritik. Den som inte har någon som helst anledning att integreras kommer inte att göra det, så enkelt är det.  Klarar man sig på arabiska där man bor, så varför ska man lära sig svenska? Arabiska är ju dessutom berikande och man har lagstadgad rätt till ”hemspråksundervisning”. Och varför kan man inte ha all undervisning på arabiska?


Länk DN

Jag fortsätter imorgon på temat....med del 2

Inga kommentarer: