Den vilsna kameleonten

Jag läste på denna länk att liberala ungdomsförbundet (LUF), har fått en ny ordförande, som menar att ”Folkpartiet har svikit våra ideal.”, och ”Känns som Folkpartiet svikit kärnväljarna”.

Jag filosoferade lite runt just vilka frågor som egentligen är folkpartistiska kärnfrågor, för att försöka klura ut vad en folkpartistisk kärnväljare tycker.

För det första har jag ett problem med folkpartiet; de har inga kärnfrågor, utan verkar paddla runt i utkanten av ”borgerliga frågor”, och bedriva någon form av obestämbar politik, något borgerlig, men inte riktigt ändå. Kanske fylla i lite luckor där man tycker att något behöver göras, men någon klar politik och viljeinriktning eller ideologi lyser med sin frånvaro. ”Sociala reformer utan socialism”, vill jag minnas det stod på valaffisch för folkpartiet för en massa år sedan, och den säger lite vad det handlar om. Min gamle lärare på mellanstadiet skulle ha kallat det för en ”tulpanros”, en sak som inte kan finnas, och det är liksom vad det handlar om. Genom att kalla sig för ”liberalt” parti har man givetvis ett stort manöverutrymme, och vad som helst kan ju vara liberalt. "Liberalt" förresten, det låter ju som man månar medborgarnas frihet och är framåtsträvande. Men hur röstade man i riksdagen när det gällde FRA-lagen och datalgringsdirektivet? Det blev tydligen plötsligt "liberalt" att snoka i medborgarnas konversationer.

Så man ställer sig frågan vad folkpartiet egentligen vill. Tja, två saker är ju liksom uppenbara; man har nog inga ”kärnväljare” utan antagligen mest väljare som hamnar i någon form av mellanposition, och inte känner tillhörighet med något av de borgerliga partierna, men ändå inte är socialist. Då återstår ju bara folkpartiet att rösta på vars politik är liksom lite obestämd, men ändå lite borgerlig, kanske.

Det andra svaret på vad folkpartiet vill är ganska enkelt; man vill vandra i maktens korridorer. Med en mycket vag ideologisk grund, kan man givetvis anpassa sig till det eller de partier som behöver stödet från folkpartistiska mandat för att få majoritet.

Men skulle en parlamentarisk situation uppstå, där en rödgrön minoritet behöver folkpartiets mandat för majoritet, är sannolikheten stor att folkpartiet börjar samarbeta med de rödgröna. Givetvis i utbyte mot något, helst ministerposter.

Så om man nu ritar på valet 2014, och en folkpartistisk kärnväljare. Denne ställer sig frågan hur Sverige kommer att styras efter valet. Denne ställer sig åxå frågan vad folkpartiet kommer att stå för efter valet, och vilka de eventuellt kan samarbeta med samt vilka frågor de kommer att driva.

På sådana frågor finns inga svar, tyvärr. Folkpartiet är som en vilsen kameleont, och byter färg efter miljö och omgivning, samt vet den inte var den hör hemma eller är på väg.

Så varför ens gå till valurnan?

Add: jag hittade denna bild på nätet, men kommer inte ihåg vad han heter.
Kan det vara Gilderoy Lockhart?