Budkavle mellan kommunerna?

Svensk skola är kass, sjukvården likaså, pensionerna låga, åldringsvården usel, försvaret är ett skämt. Kriminaliteten tilltar och då i synnerhet gängrelaterad brottslighet och sexualbrott som våldtäkter. Vår kultur är inte vatten värd, och behöver berikas med influenser från de mest främmande kulturer och religioner. De gamla misslyckade områdena i miljonprojektsområdena blir allt med kriminaliserade och är snart rena ”no-go” (spika upp skyltar), och ghettoområden, trots att man pumpar in massor med pengar för att dölja problemen. Bilbränder, mord, sprängattentat, och gruppvåldtäkter är helt nya begrepp i min bok, som känns föga ”berikande”. Samtidigt har vi världens näst högsta skatter.

Ekvationen går liksom inte ihop. Jag har väntat alldeles för länge på det multikulturella paradiset, men inte sett skymten av det – däremot enorma kostnader. Det finns en gräns för hur länge åsnan går bakom moroten. Jag gick inte en meter och genomskådade bluffen, men hela landet travar uppenbarligen på.

Jag funderar på om man egentligen kan säga att något är bra i detta land, och drar mig till minnes åren i Staufen. Tja, det finns nog bara en sak som är bättre i Sverige, och det är sophämtningen. Man kan dumpa ned det mesta i sopbehållaren utan att källsortera. I Staufen skulle allt källsorteras i minsta detalj, vilket var rena pesten. Sedan skulle man ha pejling på, och komma ihåg när alla olika saker skulle hämtas, och ställa ut det framför huset.

Men förutom sophämtningen finns det inget som är bättre i Sverige. Sorry.

Men tillbaka till problematiken. Den borgerliga regeringen, och hela sjuklövern har målat upp bilden av det fantastiska multikulturella samhället. I början var det snack om pizza, kebab, och andra fantastiska influenser, och att vi behövde invandringen. Sedan snack om att det var riktiga flyktingar som kommer hit, vilket vem som helst fattar är bara larv. Nu vet jag inte vad det är, men klart är att man har beordrat pressen att dels nedtona alla problem som invandringen orsakat och orsakar, samt på alla sätt hindra en öppen debatt i ämnet. Kommentarer raderas, tillåts ej, och blogglänkningar raderas. Ingen får ifrågasätta den politik som förs. Knappast vad jag förknippar med ett land med yttrande och tryckfrihet.

Men de verkligt lidande är kommunerna, man piskar ut s.k. flyktingar i kommunerna och tippar på så sätt över hela problemet från Migrationsverket på kommunerna. Initialt utlovas stora pengar, men efter några år blir och är det en mycket dålig historia rent ekonomiskt för kommunerna. Ovanpå detta har vi ”anhöriginvandringen” som klubbades igenom i Riksdagen bara för att få en enad front mot det enda parti som kritiserar hela denna vansinnescirkus.

Men kommunerna har ju enligt grundlagens första paragraf självstyre. Men det är nu satt åt sidan av två anledningar; för det första har man stiftat en lag som kallas för ”Robin Hoodlagen”, eller kommunal skatteutjämning. Staten kan med denna tvinga in pengar från ”rika” kommuner och sedan betala ut dem till ”fattiga”, som av olika anledningar behöver stöd. För det andra filar man idag på en lag som med mycket stor sannolikhet kommer att innebära att kommunerna ska tvingas ta emot ”flyktingar” och deras anhöriga baserat på behovet från Migrationsverket. Man har insett att man inte längre kan ”partipiska” och det är grundanledningen till denna lag. Den kommer nu under hösten tas av Riksdagen med stor majoritet.

Alltså har man underminerat kommunalt självstyre, och kommunernas självbestämmande är i praktiken utraderat. Man skulle lika gärna kunna ersätta kommunpolitikerna med statliga tjänstemän som handlar enligt de direktiv som Riksdagen och olika myndigheter och verk beslutar.

Men vill vi behålla kommunernas självbestämmande?

Om du svarar ”ja” på den frågan, är det dags för kommunerna att skapa sig ett forum själva. En budkavle för kommunerna att protestera mot, och handla enligt en gemensam front mot Riksdagspolitikerna. Man har ett ansvar inför sina väljare att handla som är bäst för kommunens invånare, inte att vara knähund till rikspolitikerna.

Precis som en budkavle, eller anledningen till att det gamla feodalsamhället rasade skulle man helt plötsligt hamna i en helt annan situation. Låt oss säga att tio kommuner går samman, och proklamerar att man inte tänker ta emot en enda ”flykting” eller ”anhöriginvandrare”. Vad ska rikspolitikerna göra? Avsätta kommunpolitikerna? Det har de inget mandat till. Skickar man ”flyktingar” till kommunerna, bussas de till Helgeandsholmen och dumpas utanför riksdagshuset. Ska man utesluta kommunpolitikerna ur partiet, för att de inte varit solidariska eller följt partilinjen? Det funkar inte heller, de valda politikerna har sitt mandat i kommunerna. Ska man stryka dem som ”non grata” på listan inför nästa val? Jaha, om man gör det måste man hitta nytt folk och förklara sitt handlande. Det kan man inte.

Så min slutsats är enkel – budkavle mellan kommunerna, och forum där gemensamma intressen mellan kommunerna kan diskuteras är ett måste. Samma princip knäckte det gamla feodalsamhället, och det är dags igen för att låta budkavlen att gå. Jag är inte så juridiskt bevandrad, men så vitt jag vet finns det inget som hindrar att kommunerna börjar prata med varandra i frågor av gemensamt intresse.