Men Sverige då?

Hur vore det om DN sopade sin egen bakgård först. I denna artikel berättar man om hur olika länder censurerar internet för att inte ”olämpliga” åsikter ska komma till tals eller för att medborgarna ska undanhållas från information som de inte bör ta del av.

Efter att ha varit aktiv på nätet några år, kan jag bara konstatera att det är precis så det fungerar i Sverige.

Tidningarna har klara instruktioner om vad som är lämpligt att skriva respektive hur det ska skrivas. ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” (googla) verkar fortfarande var giltigt. Ett antal propagandatekniker används; populärast är ”rastertekniken”, men även nysvenska, blockerande och hindrande av olämplig information, samt ”uppgivenhetstekniken”, är populära. Den sistnämnda om du inte känner till den fungerar så att du är efterbliven om du inte gillar läget. Uttalanden av typen ”Jaja, nu är Sverige mångkulturellt och har en halv miljon muslimer, det är lika bra du fattar det.”

Men låt oss hålla oss till den rena formen av censur och internet. Propagandan är givetvis att man först hävdar att man tillhandahåller information, opartiska nyheter eller utbildning. Det är fundamentet. Ingen vill ha eller betala för propaganda.

Så om vi tar en tidning som just DN, fungerar det först så att man aldrig skriver något negativt om invandringspolitiken eller invandrare. Nödgas man säga något för att vi pratar om en nyhet som måste nämnas, fördöljer man sanningen. Om t.ex. ett gäng invandrarungdomar kastat sten på polisen i Rinkeby/Tensta. Heter det inte invandrargäng, utan ”ungdomar i utanförskap”, och platsen omskrivs som ”nordvästra Stockholm”. En del saker som tidningarna borde ta upp och som är direkt invandrarrelaterat, som gängkriminalitet, våldtäkter, skottlossningar, mord och bilbränder,  har blivit så vanliga att de inte har något nyhetsvärde längre, och givetvis är det strängeligen förbjudet att göra kopplingar med invandrare för media. Man ”flashar” nyheter i detta ämne, vilket betyder att läsarna måste först ”läsa mellan raderna”, och kör dem bara några timmar på sina websidor, om man måste för att de har så stort nyhetsvärde. På så sätt kan ingen påstå att man inte skrev om saken.

Men det riktigt lömska är hur man hanterar kommentarer och blogglänkningar. Att man har sådana ger skenet av en öppen debatt, men så är inte fallet. Många tidningar har plockat in Interaktiv Säkerhet AB i Varberg, som har grupper för de olika tidningar och sitter och granskar så inget opassande (d.v.s. något man inte vill ha i tidningen enligt instruktionerna man givit), visas. Det spelar ingen roll om en kommentar till en artikel är fullt laglig och följer tidningens alla kommenteringsregler är den inte PK raderas den obönhörligen. Detta började tidigt 2010, efter Vellinge, och alla tidningar handlade exakt likadant och samtidigt. Mycket märkligt kan man tycka.

Sedan har vi blogglänkningar . Det intressanta med dessa är att tidningarna inte har det publicistiska ansvaret för vad bloggare skriver, och alltså ingen som helst rätt att ta bort dem. Men det gör man, och denna blogg är ”fetbannad” av SvD, och det spelar ingen roll om jag länkar till åsikter om Silvias skor. Länken kommer aldrig visas i SvD. Kommentarer ids jag inte göra i den mån de tillåts, de blir raderade även om de håller sig till ämnet och är relevanta – chansen att de blir raderade är 99%.

Men när det gäller kommentarer och länkningar, är det så att tidningarna väljer om man vill ha dessa påslagna eller inte. Givetvis är det då så att det kostar pengar, antingen till Interaktiv Säkerhet AB, eller till egen personal att granska kommentarer. Alltså gör man oftast valet att inte tillåta vare sig kommentarer i ”känsliga” ämnen.

Så lille medborgare som tror att du lever i en demokrati, i vilken tryck- och yttrandefrihet som är stipulerat i grundlagen gäller och är honnörsord vi fick lära oss i grundskolan. Ta och titta på hur det de facto fungerar kritiskt. Prova att göra kommentarer eller blogglänkningar till t.ex. kostnader för invandringen eller kriminalitet relaterad till invandring. Kan du inte kommentera, fråga dig varför. Fungerar inte blogglänkningarna är det väl något ”tekniskt fel”. Och passa på att fråga dig varför siter som Avpixlat och Merit Wagners blogg (och denna) finns. 

Men du må ha i åtanke att det handlar inte om rasism eller "främlingsfientlighet" (obs. nysvenska). Det handlar om flykting och invandringspolitik - det är något helt annat.