Lamporna var slut

Idag är det nyhetstorka och inga politiska saker att kommentera. Något bostadsföretag hade fört register på sina boende, det är det enda man kan ha åsikter om. Men under hela efterkrigstiden hade HSB satt i system att rapportera personer som inte passade in i det svenska folkhemmet och inte borde får föröka sig, vilket ledde till att man ofta steriliserade dem. På tiden när det begav sig var läkares ord att jämställa med lag och steriliseringslagen gällde till 1975. Sterilisering av kvinnor i samband med abort var regel. Men Medicinalstyrelsens arkiv är givetvis än idag hemligstämplade. De som på senare år kunnat bevisa att de felaktigt tvångssteriliserades har visst på senare år fått någon symbolisk summa, men vad hjälper det? Snacka om rasism går bra idag, men vad gällde under hela efterkrigstiden i Sverige?

Javisst ja, lampor…saken är den att jag bor rätt nära en transformatorstation, och givetvis matar man ut spänning på nätet så att det ska funka för alla på denna slinga. Det innebär att de som bor närmast får relativt hög spänning och de långt bort lägre dito, men man har en ganska vid gräns för vad man tolererar som leverantör, jag vill minnas 230V +/-10%. Alltså, kan de som bor närmast få 250V utan att det ligger utanför gränserna. Sätter man specifikationerna själva är det ju ingen konst att hålla sig inom dem med god marginal. Skulle man inte klara dem kan man ju ändra dem och på så sätt kan man aldrig leverera en undermålig produkt. Ungefär som att bilföraren bestämmer vad som egentligen är ”för fort”, och polisen kan inte fälla någon om de inte just kan bevisa vad ”för fort” innebär. Föraren kanske hade en Maserati och var F1-förare, och det var en fin söndagsmorgon på sommaren med perfekta väg och siktförhållanden Vad är ”för fort” för denne person? Eller vad är ”för fort” för Hulda 95 år med en sliten bil och halvtaskiga däck i en snöstorm? Mitt meddelande är alltså man först sätter en specifikation, sedan ska man hålla sig inom dess gränser.

Problemet är lamptillverkaren Philips, som den lokala affären har lampor ifrån, Man lovar på alla sina förpackningar att en lampa ska hålla ett år, vilket man hastigt omdefinierat till 1000 timmar. Alltså Philips anser att ett år har tusen timmar och inte 8760. Givetvis har man kalkylerat på vad man hittat på är en lampas användningstid ska vara en dryg niodel av ett dygn. Men var en användare har lampan, nätspänning eller var lampan befinner sig i landet har man ingen aning om. Man kan ju ganska lugnt förutsätta att en lampa vintertid i norra Sverige ganska snabbt förbrukar 1000 timmar om lampan finns i ett bostadshus. Sitter den däremot i Skåne i ett utrymme man sällan är i, på sommaren är det en helt annan sak. Men Philips har bestämt att ett år har 1000 timmar. Jag brukade skriva datum när jag installerade lampor och i flera fall höll de intye ens tusen timmar om man räknade på 100% lystid, vilket var fel. Philips frågade lite om artikelnummer m.m. som jag artigt svarade på, men några nya lampor fick jag inte.

Sedan har vi det här med EU. Man har alltså inom EU beslutat att gå över till energisparlampor av ”miljöskäl”. En del av dem är i princip små lysrör med kvicksilver. De har en lång uppstarttid och har man som jag rörelsesensorer är de i praktiken värdelösa. Skulle jag sätta dem i trappen kommer familjen att slå ihjäl sig eftersom lamporna inte hinner tändas innan man tagit de första stegen. Vidare slänger säkert många med mig dessa lampor i soporna så att kvicksilvret kommer ut i naturen. Jag har dessa lampor på en utealtan. Ljuset är pissgult och de har en usel effekt rent ljusmässigt. De kostar dock sådär 40kr/st till skillnad från de gamla glödtrådslamporna som kostade runt 7-10kr/st. Sedan var det energibesparingen…den är i det närmaste noll egentligen eftersom alla lampor som sitter inomhus avger värmeenergin i rummet, och bidrar till värmningen av detsamma. Kanske är argumentet gångbart i Sydeuropa, men inte här. Dessutom är en stor del av den el som produceras från vattenkraft och då faller helt argumentet. El är i detta land en ren energikälla.

Men nu hittade jag de två sista 25W glödtrådslamporna, som jag köpte. Jag brukade köpa 60-75W lampor för några år sedan, så kanske blir det ledljus och pannlampa som gäller hemma. Jag vill inte ha det pissiga ljus som lysrörslamporna har, och ej heller vill jag betala minst 100kr, vilket är minst 10 gånger mer än vad en glödtrådslampa kostar för en LED-lampa. Jag har ingen aning om hur länge den skulle funka, och jag ser ingen miljö eller energibesparing i att köpa en.

Hela historien är ett typexempel på politisk idioti, och EUs storebrorsfasoner.

Men det är klart – kanske ska vi tillbaka till stearinljus snart ”för miljöns skull” eller efter ”ett beslut i EU som vi måste rätta oss efter”.