söndag 8 september 2013

Blockpolitikens död är nära


Det är bara att fatta att blockpolitiken är död. På denna länk gör Public Service en egen lång historia om att det rödgröna blocket har 10% mer än Alliansen. Det är den vanliga historien om att väljarna straffar de partier som sitter vid makten för allt dumt som händer i hela västvärlden och i synnerhet i Sverige. Det är ingen som gör kopplingen till att väljarna inte gillar att ha världens näst högsta skattetryck (efter Danmark), se hur reallönerna sjunker (med nästan 4% från 1996), och utgifterna stiger. Mer än hälften av BNP produceras inom offentlig sektor, vi har inget försvar, skolorna är usla, vi har stor arbetslöshet, sjukvården är usel samt pensioner och äldrevård likaså.

Ovanpå detta försöker man från hela sjuklövern dra i oss lögner om att Sverige behöver invandringen, d.v.s. i den omfattning vi ser idag eller större. De som kommer hit är till den absoluta majoriteten personer som inte kan ett ord svenska och ofta lågutbildade. Alla dessa personer måste försörjas tills de kommer i förvärvsarbete, vilket för vissa grupper är uppemot 10år.

Så nu, och sedan länge balanserar KD och C på fyraprocentsgränsen. Kanske kan man hoppas på stödröster från M, men å andra sidan kanske inte, eftersom en sådan stödröst riskerar bli ”bortslängd”.

Men det som mest är en ”black om foten” för Alliansen är samarbetet med MP för att blockera SD. Ett pris för detta oheliga samarbete var att tillåta ”anhöriginvandring”. Vad denna kommer att kosta vet ingen. Ett annat pris är att tillåta billigare sjukvård, tandvård och läkemedel till de som olagligen befinner sig i landet, som man nu kallar ”papperslösa”. Nästa steg är uppenbarligen amnesti och permanenta uppehållstillstånd.

Ingen kan ej heller ha missat den tilltagande grova kriminaliteten, gängstriderna, skottlossningarna och de rena kravallerna som skett i de berikarområden som finns.

Så finner någon det märkligt att väljarna vänder Alliansen ryggen?

Men blockpolitiken är död eller döende. Kanske inte före valet men efter har den inte en chans. För det första kommer varken de rödgröna eller Alliansen få egen majoritet, alltså kommer det krävas att något av partierna hoppar till ”andra sidan”, men i fallen FP, C, eller KD, måste det te sig direkt stötande att först sitta i en borgerlig regering i två valperioder, sedan samregera (eller vara stödparti) till en socialistisk regering som samarbetar med V och MP.  Det andra alternativet, alltså att MP samarbetar med Alliansen är tveksam. Kanske kommer man kräva ministerposter, och vidare baserat på dagens siffror, är det tveksamt om ens det skulle skapa en majoritet i riksdagen.


Sannolikt blir det en cirkus efter valet där Löfvén tvingas fiska stöd inom partier som idag kallas Alliansen. FP och C är heta kandidater.  Lyckas han kanske han blir statsminister, men han kommer under alla förutsättningar vara beroende av V och MP, och då behövs det inte mycket för att fatta att alla gränser kommer öppnas för alla ekonomiska lycksökare från hela världen som finns, och vill utnyttja det sociala skyddsnätet i detta land.

Jag har redan satt ner foten, och menar att det enda alternativ som finns är att rösta på SD. De ”nya moderaterna” är inga moderater utan någon blek variant av socialism med svängdörrar för alla som vill komma hit. Den som röstar på något av de tre övriga partierna inom Alliansen vet inte vad an/hon röstar på. Alla tre bedriver någon form av amöbapolitik och två kan åka ur riksdagen, alla tre kan hoppa i säng med S, MP och V.

Inga kommentarer: