måndag 16 september 2013

En larmrapport, som blev en notis


Detta i SvD är egentligen en fruktansvärd larmrapport, men det föranleder inte ett förbaskat dugg. Lite dumt tugg om procentuella jämförelser, mellan olika landsändar och med andra länder samt fantastiska statistikverktyg och IT-satsning. Det är första gången jag har hört talas om en mjukvara som dödar mikroorganismer.

Det är bara att fatta, att trots världens näst högsta skatter är svensk sjukvård en ren katastrof. En släkting till mig drabbades av svensk ”vård”. Damen genomgick en operation och man lyckades introducera (om jag minns rätt), fyra typer av mikroorganismer i kroppen. Som en följd av detta blev det givetvis nödvändigt att sätta in intravenösa läkemedel för att stoppa mikroorganismerna. Nu var det så att på orten hon bodde fanns bara en vårdcentral, och hon fick åka till och från närmaste stad några mil bort med sjukhus, två gånger i veckan eftersom vårdcentralen inte fick sätta intravenöst dropp. Transporten var givetvis med taxi som landstinget bekostade.
Men det tog ca 1 år, med tilltagande infektioner. En långsam och smärtsam död. Tror någon att sjukvården tog på sig ansvaret? Dödsorsaken var den mest kryptiska bortförklaring jag sett. Men vad spelade för roll? Skadan var redan skedd och vem var skyldig? Den avlidna damen var ju den som borde ha någon form av skadestånd, så vad hade vi släktingar för anledning att dra upp historien?
Kan någon tala om för mig vad det är för skillnad på lagdefinitionen för ”dråp” och denna historia?

Det är 200-300 som dör i trafiken varje år. För att minska detta har man en flummig ”nollvision”, spikar upp plåtpoliser, mäter hastigheter, och har nollacceptans när det gäller alkohol i trafiken. Allt för att ”rädda liv”. Inte för att något de facto har hänt, utan för att det kunde ha hänt. Vad jag menar är att tusentals bilister straffas trots att inget egentligen har hänt, men det kanske det kunde ha gjort, och därför utdömer man hårda böter.

Men ”hundratals” dör genom vårdslarv, och ingen lyfter ett finger. Vad är hundratals? 200 eller 900? Men sannolikt är det så att det egentligen inte handlar om slarv, utan helt enkelt kapade budgetar som i sin tur resulterar i problemen. Jag är övertygad om att vårdpersonalen gör sitt bästa trots löner och resurser.

Men varför inte införa samma principer som gäller i trafiken på sjukhusen? Eller är det ”bättre” att dö av vårdslarv än i en trafikolycka? Kameror som övervakar personalen, kontrollerar hygienen, flygande inspektioner av städ och hygienrutiner, sätter gränser för antalet patienter per yta o.s.v.. Nähä…en trafikdödads liv är tydligen mer värt än en vårddödads.

Svensk sjukvård är en ren katastrof, det är bara att inse.

Jag har ett antal exempel på hur illa svensk sjukvård fungerar, och kontrasten mot hur det fungerar i Tyskland  är minst sagt stor. Där ingår sjukhusförsäkringen i anställningen och man betalar till ett privat företag för sin sjukförsäkring. Sedan bara fungerar det bra och effektivt, man kanske kan leva med att i värsta fall bli "övervårdad" vilket knappast lär vara en riskfaktor i detta land.

Inga kommentarer: