DDR 2013

Man kan konstatera att det nu inte finns någon som helst skillnad mellan hur det fungerade i forma DDR och i dagens Sverige. Stasi hade givetvis olika avdelningar som ägnade sig åt olika saker och registrerade allt, den som uttryckte sig fel eller ifrågasatte regimen fängslades eller straffades på annat sätt. Det var toppstyrning in i minsta detalj med angivare i varje buske. Medborgarna indoktrinerades för deras egen skull med den information staten tillhandahöll, inget annat var tillåtet.  Men DDR var demokratiskt, alla fick rösta och man hade allmänna val.

Så har vi Sverige 2013. Den stora skillnaden är internet, som började rubba hela den maktstruktur och top-down. Tidigare kunde man kontrollera medborgarnas information eftersom man hade full kontroll på media, tidningar och Public Service. Men med internet förändrades bilden, och precis som i alla hierarkiska samhällsstrukturer är det livsfarligt för de som sitter högst i pyramiden när underliggande nivåer börjar kommunicera och då i synnerhet den lägsta nivån är livsfarligt.

Det var precis vad som hände när internet kom, och tidningarna ville ge skenet av att de tillät kommentarer som en form av service. Visst, det fanns rena idioter som gjorde kommentarer som var direkt förolämpande, rasistiska och på andra sätt stred mot lagen. Men den absoluta majoriteten var bara relevanta kommentarer på artiklarna. Genom domstolsbeslut kom man då till slutsatsen att den som hade någon form av forum där folk fick lämna kommentarer även var ansvariga för dem. Detta var principiellt direkt felaktigt eftersom ingen bör göras skyldig för någon annans handlingar. Om jag säljer en kniv är jag inte skyldig till om den används som mordvapen. Om jag sätter upp en anslagstavla, är jag då ansvarig för vad som sätts upp på den? Domstolsbeslutet saknade all logik, både beaktandes den informationsmängd vi pratar om, och vidare grundlogiken – den som gör något olagligt ska straffas, och det är myndigheternas problem att ta fast den som gjort den olagliga handlingen. 

Men med detta beslut i ryggen, och instruktioner från ovan, d.v.s. de högst upp i de politiska pyramiden, började en skoningslös censur. Vi som tappert försökte bemöta idiotiska artiklar eller rena felaktigheter, censurerades bort. Tidningarna anlitade till och med ett externt företag för detta som sannolikt än idag täljer guld med fällkniv av de som är naiva nog att tro att det går att kommentera artiklar. Märk väl att även om man håller sig till de stipulerade kommenteringsreglerna samt inte skriver något som strider mot lagen, raderas det. Men genom att ha fält som ”blogglänkar till artikeln” och ”kommentarer”, gav och ger man skenet av att ha en debatt och yttrandefrihet.

Detta implementerades cirka ett halvår före valet 2010 och sker än idag. Det var precis efter partipiskan hade vint över Vellinges kommunalpolitiker (men det har jag skrivit om tidigare).  Redan här har man alltså tagit ett direkt avsteg från yttrandefrihet, men värre skulle det bli och är det.

Men under våren 2010 steg desperationen och man misslyckades delvis med att låta medborgarna komma till tas på internet. Internet var så nytt och medborgarna skapade bloggar, siten Politiskt Inkorrekt fanns och desperationen steg. Kvittensen på toppstyrningens misslyckande, Stasi-liknande, gällande kontroll över den information som medborgarna behövde få sig till livs och grunda sina åsikter på, blev att SD kom in i Riksdagen. Internet och medborgarnas åsikter kunde helt enkelt inte kontrolleras så enkelt.

Desperationen tilltar, men det var långt till valet 2014, hösten 2010 och det fundamentala problemet var då hur man skulle bemöta SD i riksdagen.

Men nu får jag fortsätta i morgon med riktiga smutsigheter.