Strutspolitiken går i graven

Marcei Zaremba skriver tänkvärda saker, och även om jag inte delar hans åsikter får man alltid lite annan vinklig på saker (länk). Han är en av de få journalister som jag respekterar.
I DN kan vi läsa om att det är andra partiers strutspolitik som bäddat för SD. Visst är det så, men historien är lite mer komplicerad och har längre historia.

Det fanns en tid då vi behövde invandring. Kanske var det ett resultat av alla de steriliseringar som utfördes när steriliseringslagen gällde. Man tutade i skolungdomarna att vi har en regressiv befolkningspyramid och när 40-talisterna går i pension blir det problem. Så visst behövde vi invandring, först från Finland men senare från Sydeuropa. Miljonprojektsområden stod som spön i backen, men det var inte alls konstigt när det begav sig och i den tidens anda.
Därefter var det lite vakuum och man kanske insåg de fel man gjort, men antingen kunde man snacka bort misstagen eller sopa dem under mattan.

Det var krig i forna Jugoslavien och flyktingar kom i massor. Egentligen fixade man det ganska bra och de som kom integrerades väl i Sverige. Visst, det fanns en ”främlingsfientlighet” eller vad man nu ska kalla det, men det fungerade faktiskt med facit i hand.

Men de senaste femtom åren ser vi något helt annat, och problemen som nu, i alla fall delvis är direkt kopplade till de framgångar SD har. Någon form av kravlös flumpolitik. Först för att Sverige behöver invandringen, sedan var alla invandrade högutbildade men kunde inte utöva sina yrken. Man uppfann ordet ”validering” för att lösa detta problem, men det var ett enkelt faktum att alla som kom till detta land var inte läkare eller högutbildade. Därefter inträffade det oförklarliga misstaget, kanske beroende på det Annie Lööv uttryckte för något år sedan, d.v.s. att det var något egenvärde i att Sverige skulle öka sin befolkning drastiskt. Eller kanske var det någon form av missriktad solidaritet där man trodde på bästa Palme-manér att man kunde någon skillnad, vara ett föregångsland, och hjälpa, eller vad det nu var. Allt gick i alla fall fel, men det kunde man ju inte tillstå.
Så kostnaderna och problemen ökade drastiskt. Mycket kunde man dölja och sopa under mattan, men inte allt. SD drog upp kriminalstatistiken före valet 2010, sedan mörkades den. Statens Tankesmedja för Politisk Korrekthet (STPK), fick jobba för högtryck med nysvenska ord i massor, ni känner alla till dem.
Man gav BRÅ riktlinjer om vad som gällde och att inga kopplingar mellan utlandsfödda och brottslighet skulle göras. Att ens göra sådana kopplingar var rasistiskt och riddare som Ullenhag öste floskler och flummiga visioner över medborgarna. Alla kostnader för den invandringspolitik som man bedrev skulle givetvis mörkas. Anders Borg råkade ut för frågan i riksdagen och svarade att de ”är svåra att uppskatta”. Ett något märligt svar i statistikens förlovade land och av en finansminister när man pratar om kanske 100 miljarder årligen.

Av någon mycket märklig anledning fortsatte i alla fall hela sjuklövern sin politik och svaren i debatter uteblev. Man körde precis som Zaremba påtalar, huvudet i sanden och låtsades som allt var bra. Varenda kotte som kom till detta land blev flykting, även om man avsiktligt smugglats hit, kastat sina identitetspapper och drog uppenbara lögner om sin bakgrund. Ovanpå detta har vi sett problemen tillta med kravaller, bilbränder, våldtäkter, gängkriminalitet och annat som är direkt hänförbart till invandringspolitiken. Allt går inte att mörka och se som ”utmaningar” och möjligheter.

För vissa kanske bubblan sprack när Reinfeldt uttalade före valet att vi skulle ”öppna våra hjärtan”, den bubbla som bestod i medias mörkläggning och avsiktligt döljande av statistik och kostnader. Eller kanske var det den oheliga alliansen mellan just Alliansen och MP för att blockera SD i Riksdagen. Eller lagändringen som tvingade ut flyktingar i kommunerna, eller ”anhöriginvandringen”, eller de privata bolagens vinster för att ordna flyktingförläggningar, eller…?

Det var säkert en kombination av alla dessa faktorer, och det finns inget enkelt svar. Man kan dock med ett leende på läpparna konstatera att media, som tidigare ratade SD:s förslag som pesten börjar mjukna.
Jag skulle hålla internet som en förklaring. Tidigare var all information top-down, och det politikerna sa och det media skrev var lag. Det är ganska enkelt och det handlar om ren propaganda, dels det man berättar men i synnerhet det man inte berättar. Internet har torpederat hela denna kedja och gräsrötterna kan fritt utbyta information. Detta har fått katastrofala följder för media och politikerna.

Kanske hade vi trott på Ullenhags visioner om det multikulturella berikade paradiset där religioner och kulturer lever i en fantastisk symbios och landet Sverige blir en stormakt på grund av politikernas kloka invandringspolitik. Det gör vi inte, och anledningen är enkel. Det finns rena fakta som vi kan publicera på internet som talar om verkligheten. Det innebär givetvis inte att det finns bara fakta och trovärdig information på internet, men det är just det enkla fakta att medborgarna, gräsrötterna, kan tillgodogöra sig annan information och kommunicera fritt raserar hela PK-pyramiden. Visionerna och verkligheten skiljde sig åt.

Strutsen börjar fundera på att dra upp huvudet ur sanden och vi kan se rubriker som ”Moderaterna bör ta debatt om migration” i dagens SvD. En rubrik som var helt omöjlig för mindre än en vecka sedan.