lördag 12 december 2015

Tobé skjuter sig i foten

Det här är ju rent larvigt. Tomas Tobé (m), menar att man skjuter regeringen framför sig och att regeringen steg för steg annekterar moderata förslag.
Moderaterna/Alliansen hade alltså regeringsmakten fram till valet 2014, alltså sådär 1.5 år sedan. Man startade den sanslösa migrationspolitiken och strömmarna av ekonomiska migranter steg hela tiden. Den som hade något att invända var rasist eller främlingsfientlig. Hela Alliansen instämde i jubelkören och vi minns fortfarande hur Reinfeldt vädjande bad om röster för att vi skulle ”öppna våra hjärtan”.

Så vilka var det som varnat och upplyst om problematiken under många år? De farliga SD som man inte ens ville peta på med pinne, och än mindre lyssna på. Svaren i debatterna när frågorna kom, var rent löjeväckande, och är det fortfarande. Nu börjar alltså moderaterna fatta vad de ställt till med i första läget, och menar att situationen är ohållbar, samt att man skjuter regeringen framför sig. Det är minst sagt rent larvigt att komma med ett sådant här utspel och man borde i stället skämmas för att man initierat hela vansinnet.


Att regeringen inte kan agera kraftfullt har sin enkla förklaring; man delar regeringsmakten med miljömupparna, och skulle man spräcka regeringen är ett nyval nästa steg. Detta skulle då vara ett skräckscenario eftersom man fattar och vet att SD skulle få 20-25%. Man kan ju vidare notera, för den som har bättre minne än en guldfisk, att just moderaterna hade en överenskommelse med just miljömupparna när man hade regeringsmakten. Enbart för att blockera SD:s inflytande givetvis.



Så moderaterna försöker nu framstå som att man tar ansvar för den situation man i första läget ställt till, men som i andra läget den nuvarande regeringen inte, genom den parlamentariska situationen, kan göra så mycket åt. Alltså klappa sig Tobé på bröstet, och lanserar några helt harmlösa åtgärder som knappast lär göra någon som helst skillnad.
Dessutom finns givetvis inga pengar eftersom den senaste tidens migrationspolitik som just moderaterna införde, käkar upp varenda skattekrona. Det sistnämnda vet Tobé och kommer framför allt med lagförslag, som skulle kosta ganska lite, och lite allmänt svammel som man blivit rent trött på att höra som ”hållbart flyktingmottagande” och ”harmonisera lagstiftningen mot övriga EU”.

Om detta land vill kalla sig en demokrati, är det hög tid för nyval. Om vi idag har tiggare i snart vartenda hörn (på nysvenska ”EU-migranter”), samt ett inflöde på ca 150.000 personer varav 95% enbart är ute efter en bättre levnadsstandard, och alltså inte alls flyktingar, behöver man inte vara mycket till stjärntydare för att fatta hur situationen kommer se ut i detta land nästa gång det är dags att gå till valurnan 2018.
Om det är något Tobé skjuter, så är det sig själv i foten,med sådana här idiotiska utspel.

3 kommentarer:

Martin sa...

Den sanslösa migrationspolitiken startades av Olof Palme och av Bildt-Westerberg.

Ulmerkotten sa...

Hallå Martin! Tja, det beror var man vill börja. Man kan ju börja från miljonprogrammet om man vill, och Palmes inbitna tro på att Sverige var världens lilla föregångsland på alla sätt och vis.
Men vart tog snacket om den "arabiska våren" vägen? Menade man IS, eller hade någon naiv tro om multireligiösa samhällen med demokrati där alla satt och sjöng "We shall overcome"?

Anonym sa...

Ingvar Carlsson stod faktiskt för Luciabeslutet 1989, då var det 20 000 från Balkan som ansågs vara för mycket.

"Carl Bilds regering tillträdde i oktober 1991 och drygt två månader senare slopades Luciabeslutet, Invandringspolitiken återgick till att pröva asylansökningar ”enligt normala regler”, som formuleringen löd. Det som hänt var att Bengt Westerberg ställt ultimatum. Villkoret för att han och Folkpartiet skulle gå in i ett regeringssamarbete var att Sverige bedrev en ”generös flyktingpolitik” – ett begrepp som Folkpartiet hade lanserat som ett eget mantra under 1980-talet och använde som övergripande beteckning på sina motioner i relevanta ämnen. Carl Bildt hade att välja på att följa moderaternas linje och därmed spräcka regeringen eller gå med på Westerbergs krav." Arnstberg

Westerberg är alltså den som i modern tid vridit den praktiska politiken i en förödande riktning. En ytterst obehaglig, pompös do-gooder.