Som stolt islamofob

Jag har tidigare nämnt ett litet välmående land som inte är med i någon pakt eller EU, och är ett föredöme när det gäller demokrati.
I trakten av Basel är det så att det bor en muslimsk familj, vars far är imam och med två tonåriga söner. Dessa vägrade ta den kvinnliga läraren i handen, och detta vållade först en debatt men nu har en domstol beslutat att man är skyldig att skaka hand, vid vite av uppemot 4500 Euro. (länk)

Man tar alltså här ett stort avstamp mot islam, när det gäller kontakten mellan människor. Det är viktigt för integrationen. Det är ingen som helst ursäkt i Schweiz att när det gäller uppföranderegler, att hänvisa till att man är muslim. Har man kommit till Schweiz är det landets regler som gäller inga andra, och så må man hälsa med handskakning.
En intressant aspekt som nämns, är att man menar att det handlar om kontakten mellan människor, och har inte med religionsfrihet att göra. Man må alltså klä sig som man vill, eller göra vad man vill hemma så länge det inte påverkar andra. Därför den stora debatten om minareter och för sju år sedan röstade Schweiz befolkning för att generellt förbjuda minareter. Innebörden är alltså att det är direkt störande och har inget med schweizisk tradition eller kultur att göra – tvärtom, (länk SvD).

Här i Sverige har politikerna en annan syn; allt som har med någon religion ska accepteras. Antingen för att det finns så många muslimer i landet eller det har med religionsfrihet att göra. Detta helt oavsett hur idiotiskt det är eller om det stör vanliga svenskar som inte är muslimer. Samma princip gäller krav på halalslaktad mat, segregerade sim- och gymnastiklektioner, helgdagar baserade på islam och mycket annat. Min åsikt är; man har alltså ingen som helst rätt att komma till detta land och sedan ställa krav på särbehandlingar baserade på antingen åsikter eller kulturer i andra länder. Definitivt inte vad beträffar särbehandlingar baserade på en s.k. religion.

Det mest flagranta exemplet är tryckfriheten. För det första ska man ha klart för sig är att islam är en s.k. religion och därmed är muslimer ingen folkgrupp. Enligt tryckfriheten har man då givetvis rätt att skriva vad man vill om vilken religion som helst och även ironisera eller göra karikatyrteckningar.
Jag har ett flertal gånger på denna blogg påtalat saker jag ansett vara rena dumheter, i synnerhet vad beträffar islam och därvidlag ifrågasatt dem.

Så kalla mig islamofob om du vill. Jag anser mig snarare vara realist, och tillmälet snarast som smicker. Oförklarbara och oförsvarbara dumheter som inte borde finnas i ett modernt västerland 2016 ska förbjudas – inte accepteras. Detta i synnerhet om de strider mot svensk tradition, kultur eller ställer krav på förändringar av det svenska samhället.

Svenska demokratiska systemet är föråldrat

Finns det någon som inte kan finna det fullt logiskt med ett nyval? Enligt den senaste opinionsundersökningen skulle alltså mindre än en fjärdedel av svenska befolkningen stödja den sittande regeringen. Vidare har MP tre ministerposter men enligt samma undersökning mindre än 3% av väljarna bakom sig. Visst det är bara en opinionsundersökning, men det ger en fingervisning om att den politik regeringen för, med stöd av vänsterpartiet inte har något som helst demokratiskt mandat för den politik man för. Inte konstigt att det seglar in ett nytt parti på banan som heter Direktdemokraterna. De verkar inte ha någon politik per se, men vill snarare förändra samhället så att man ska kunna rösta enkelt via nätet i olika frågor. Till viss del kan jag hålla med, och i synnerhet i lokala frågor. Men samtidigt finns det givetvis ett antal frågor som inte lämpar sig för direkt demokratiska beslut det måste man även inse, men det får bli ett annat inlägg på denna blogg.

Jag tittade på regeringens hemsida för att bena ut de olika ministerposterna, och fann en uppsjö med ministrar jag inte ens fanns. Ok, enligt min bok har en minister ett ansvar för ett departement och är statsråd. Nu är det tydligen så att man har en skog med ministrar under varje departement i vissa fall med olika grenar av ett departement. I vissa fall är det uppenbart att det blir krockar mellan olika departement beträffande ansvarsbiten. Vidare är det uppenbart så att man har ministrar för att alla ska bli nöjda och glada. Vad sägs om Aida Hadzialic, vår Gymnasie- och kunskapslyftminister? Har någon hört talats om henne? Hon är i alla fall statsråd. Titta själv på denna länk och försök få en klar bild över vad alla ministrars ansvarsområden är och vad deras arbetsuppgifter är.
Nu kan vi alltså bara vänta på nästa regeringsombildning. Problemet är vi sitter i båten med de demokratiska spelregler som gäller och som uppenbarligen skapades då landet var i behov av en stabil regering för att kunna genomföra en politik under sin mandatperiod. Problemet idag är att vi inte har någon stabil regering eller ens en klar politik att genomföra. Vidare går utvecklingen mycket snabbt och dessutom är det nuvarande systemet baserat på att folk ska kallas till valurnorna vart fjärde år för att välja sina representanter.
Hela problemställningen är mycket komplicerad, och det kommer förr eller senare bli läge att se över hela det demokratiska systemet som uppenbarligen knakar i fogarna och är föråldrat.

Denna morgon tittade jag i Metro. Man publicerade den senaste väljarundersökningen från  Yougov. Nu kommer frågan; vad är det man inte visar på bilden? Ånyo; propaganda är lika mycket vad man berättar som vad man inte berättar. Kanske Metro kan köra en pudel eller ett hoppsan…men vi har sett det så många gånger förut i media. Senare på dagen i Metro dök det upp en ny stapel till höger, som märkligt nog var högst...

Schweiz och Norge

Undertecknad tycker tiggeri är en samhällspest. Jag kan tycka synd om svenskar som av olika skäl hamnat utanför alla sociala skyddsnät och kallas hemlösa. Kanske har de blivit utkonkurrerade av hitresta zigenare från Rumänien.
När jag var liten fick jag lära mig att tiggare bara fanns i fattiga länder och jag stötte på sådana i Bangkok för första gången, ofta med barn i famnen. Men i Sverige var det otänkbart med tiggare när jag var ung.

Nu sitter det tiggare i snart vartenda hörn i städerna, utanför gallerior, systembolag och varuhus. De skräpar ner, sover i ruckel, under broar eller i husvagnar. Men problemet är inte vårt eller har skapats i detta land, det är ett problem baserat på den fria gränsrörligheten i EU. Man är inte längre svensk medborgare, man är EU-medborgare. Det kanske hade fungerat om man inte tillåtit länder med stora problem monetärt eller med stora zigenarpopulationer ta del av EU.

Men så är nu inte fallet och vi står inför två viktiga beslut: Det första är att förbjuda tiggeri av ej svenska medborgare. Vad EU tycker om det struntar jag blankt i. Problemet är nu så akut att det måste åtgärdas.

Så vad hittar vi i officiella nyhetsmedia? Skattepengar ska betala för Rumänska tiggares rätt att tigga i Malmö på denna länk. Man höjer parkeringsavgifterna i Uppsala för att finansiera ”härbärgen” till rumänska tiggare (länk). Simon Alm (SD) skriver på FB: "På kommunstyrelsemötet nu i Uppsala beslutas i bred enighet att parkeringsavgifterna på gatuparkeringar och boendeparkeringar i Uppsala ska höjas för att finansiera satsningar på att underlätta för tiggeri i Uppsala kommun."

Ärligt talat…vi i Sverige betalar runt 30 miljarder varje år för att få vara med i EU. Vi kan inte mota problem vid gränserna länge, och har drabbats av asfaltläggare, zigenska tiggare från Rumänien, och ska ovanpå detta finansiera nämnda personers boende i vårt land. Norge och Schweiz är inte med i EU, hur går det för dessa länder?

Beamtet

I Tyskland finns det något som heter ”Beamtet”. Det innebär att det är en myndighetsperson som utövar sitt yrke och gäller allt från skollärare till poliser. Att tjafsa med någon som utövar sitt yrke är föga lönande och den som t.ex. skulle ge sig på en polis blir mycket hårt bestraffad.
Nu har man i detta land importerat en massa problem som i sin tur har lett till ren gängkriminalitet och ungdomsgäng som kastar sten på alla utryckningsfordon som kommer in i berikarområden, med påföljden att det måste vara minst två polisbilar som åker in i dessa områden, eller ambulanser och brandbilar måste vara eskorterade av polis.
Nu finns det två vägar att välja. Antingen kör man 70-talsflum och menar att mer stöd och hjälpåtgärder är vad som behövs, för de stackars ungdomarna som inte har någonting att göra. Eller åxå tar man i med hårdhandskarna för att tala om var ”skåpet ska stå” i detta land och att vi inte accepterar gängkriminalitet.
Det förstnämnda alternativet kan alltså ses som en ren belöning till de som inte fattar hur man ska uppföra sig och vad som är direkt kriminellt. Erfarenheten från 70-talet visade sig även direkt felaktig, och de grovt yrkeskriminella fortsatte på samma bana, vilket är föga förvånande.
Det andra alternativet är hårdhandskarna, vilket jag förespråkar. De få militärer som finns i detta land må gärna patrullera dessa berikarområden för att stävja en alltmer växande gängkriminalitet ingen törs ens berätta om. Bilar brinner, narkotikahandel, prostitution och gängkriminella skjuter varandra snart varje dag, och sexualbrotten skjuter i höjden.

Knappt någon lagförs och straffen är rent skrattretande.
Så vad kan man läsa om i den lokala tidningen är att man lär satsa massor med pengar på att de stackars flyktingbarnen och de i berikarförorterna ska få massor med extra pengar eftersom man vill se till att deras brist på sysselsättning under sommaren inte ska leda till brottslig verksamhet (länk).
Hur vore det med ett kompani fallskärmsjägare, kustjägare eller fjälljägare i stället, till en betydligt billigare penning?

Men vaddå? Det är ju helt enkelt så att den som bara har ”rent mjöl i påsen” har ingenting att frukta. Eller hur Tomas Bodström?

Man tjafsar inte med myndigheter, punkt. Beamtet.

Hur långt från demokrati kan man komma?

Vad är det egentligen som gör att röstar på ett parti? Jag skulle vilja framhålla två saker: det första är att man har en klar politik och står för den. Denna politik är inte förhandlingsbar eller något man kohandlar med för at få vandra i maktens korridorer.

Det andra är givetvis hur väl ens egna värderingar och värderingsgrunder stämmer överens med de olika partiernas. Man röstar givetvis på det parti som ligger närmast det man tycker själv.

Men ovanpå det finns det givetvis en historia man måste lära sig av. Om t.ex. ett parti som moderaterna har samregerat med MP under förra mandatperioden bara för att blockera ett annat parti och kunnat skapa en majoritet i riksdagen är det föga trovärdigt. Man kohandlar alltså med sina egna värderingsgrunder med ett rent kommunistiskt parti för att kunna behålla makten. Vidare ingår man decemberöverenskommelsen med socialdemokraterna, vilket är ytterligare en sak innebärande att man egentligen har några som helst egna värderingsgrunder man är villiga att stå upp för.
Visst, man kan ju anföra svammel om ”med det parlamentariska läge som nu gäller” eller ”bästa för Sverige” till sitt försvar men man är alltså livrädd för att ta hänsyn till hur medborgarna röstat och deras åsikter. Det är ren kohandel med det mandat man har, inget annat och i synnerhet från moderaterna.

Men det är ju de ”nya moderaterna”? De har uppenbarligen en politik som är att likna med en kameleont, man byter färg efter omgivning och har alltså, på samma sätt som folkpartiet och centerpartiet, inte några egna idéer om hur man vill se det svenska samhället framgent eller ens någon ideologi – man bara paddlar runt i ankdammen med de mandat man fick det senaste valet, och för närvarande hoppas man tydligen bara på att Löfvén ska ställa till det, och på så sätt få röster från socialdemokraterna.

Men man saknar en egen politik, precis som hela Alliansen, och socialdemokraterna. Det finns inte längre moderater eller ens ett borgerligt alternativ. Även om så vore, och kanske någon anser det, uppstår problemet att man går i allians med i stort sett vilket parti som helst för att få vandra maktens korridorer. För att kunna göra det måste man givetvis göra avkall på sin egen politik.

Nu finns det alltså ett grått mittenblock, bestående av allt från socialdemokrater till moderater. Två partier som för en rent kommunistisk politik, MP och V. Samt ett enda parti som alltfler fattar har en egen politik och står för den, alltså SD. Resten är en grå massa, eller rena kommunister med röda, gröna eller feministiska förtecken.

En gång i tiden hade vi även en regering som styrde landet. Nu är det en soppa med alltfler statsråd som har alltmer diffusa funktioner. Visste någon att vi har en ”framtidsminister” vid namn Kristina Persson? Som man kan läsa på regeringskansliets hemsida verkar hon för; " att verka för en långsiktig idéutveckling inom Regeringskansliet.”. Ok, hon ska alltså verka för en långsiktig idéutveckling inom regeringskansliet. Alltså att man på lång sikt får idéer inom regeringen.
Man behöver knappast ha gått grundskolan för att fatta att denna ministerpost är rent nonsens.
Eller kanske är det så att fru Persson sitter och sprättar aborrmagar för att förutsäga framtiden, eller kanske har en stab med klärvoajanta medarbetare, för att sedan delge sina resultat till olika andra departement.

Hela soppan började kanske med att skapade diverse generaldirektörsposter och annat till alla kompisar och f.d. politiker som reträttposter, men nu är det ministerposter som gäller – ju fler desto bättre och med egna departement givetvis.

Är det någon mening med att ha ministrar per se? Ju fler ju bättre styrelse av landet? Lika många kvinnor som män är ju ett rent måste annars har man ju inte uppnått svensk nirvana…fullständig jämlikhet och kvotering.

Så nu öppnar ”de nya” moderaterna för samarbete med miljömupparna som man kan läsa på denna länk. Yeck!

Slakta Guldkalven

Jag kallar det flashing. Man har något i dagstidningarna man av PK-skäl måste skriva men tar sedan bort det efter kort tid. Detta är ett exempel i SvD.

Helt riktigt påpekar man att de klassiska lögnerna om att Sverige behöver invandringen och annat är rena lögner. Ta och läs artikeln på länken ovan. Men man ska även veta att som det står ”De kostnader som uppkommer initialt under asylprocessen och som belastar Migrationsverket igår inte i våra kalkyler”. Som alla vet är det bara att önska mer pengar från regeringen så får migrationsverket helt obegränsat med pengar, vad som blir lidande i statsbudgeten är helt sekundärt. Inget försvar, taskig äldrevård, fattigpensioner, usel sjukvård, usla skolor för våra barn och mycket annat ligger på offeraltaret för den heliga guldkalven. Man sänker till och med biståndet till riktiga flyktingar i flyktingläger samtidigt som man avser att gå utomlands för att upplåna pengar för att finansiera politiken och därutöver nollfinansiera budgeten, när regeln är att staten måste ha ett visst plus för att få rörelseutrymme för ofinansierade utgifter.

Tror du fortfarande att det handlar om flyktingar? Dream on, betala din skatt och rösta på sjuklövern!

Förbjud halalslakt

Enligt svenska lagen får man inte plåga djur. Rätt simpelt och logiskt, och det instämmer jag i. Men nu gäller tydligen halalslakt som en accepterad slaktmetod av djur.
Det kanske var en logisk och den minst plågsamma slaktmetoden på 600-talet i arabvärlden. Men idag vet vi bättre, och min åsikt är att när det gäller större djur är det inget annat än rent utstuderat djurplågeri. Detta ser man mellan fingrarna med eftersom det finns efterfrågan på just halalslaktat kött p.g.a. alla muslimer i landet som man kan läsa på denna länk.

Saken är ganska enkel, djuret måste vara vid fullt medvetande när det dör, vänt mot Mecka, och sedan ska det vara någon muslim som skär av halsen. Djuret får alltså inte vara sövt eller inte vid medvetande när det dör. Om man alltså söver ett djur med gas innan man skär halsen av det är alltså inte accepterbart. Samma sak gäller om man ger det något sömnmedel, och dessutom uppstår givetvis problemet med sömnmedel kvar i det slaktade köttet.

Man kan mycket enkelt hitta en hel hög med länkar på tuben om man vill förvissa sig om vilket direkt djurplågeri halalslakt är. Har man sett en vanlig slakt med slaktpistol fattar man ganska lätt skillnaden.

Men detta gäller inte i detta land och man väljer att bara stoppa huvudet i sanden.

Var är Ni alla djurrättsaktivister? Var är Era demonstrationer utanför halalslakterier?
Eller kanske tycker ni att religion står högre än era värderingar och djurens rätt till en smärtfri slakt, samt även högre än den svenska lagen?

Undertecknad tittar på varenda förpackning med kött. Finns det text om att det är halaslaktat eller har de symboler på något skumt språk (sannolikt arabiska), som antyder att det är halaslaktat så köper jag det inte.

Priset spelar inge roll - det är en ren principsak, för att det strider mot svensk lag, det är rent djurplågeri och jag tänker inte på något understödja rena dumheter baserade på vad någon skrev för 1400 år sedan i arabvärlden och som inte hör hemma i detta land 2016.
Men halalslakt är tyvärr dock inte den enda rena dumheten baserad på islam....

När tar Ni bladet från munnen?

Tänk att det ska vara sådan tabu för media att göra kopplingen med invandringen som varit och är samt de problem som är ett rent faktum i dagens Sverige. Våldtäkter och sexualbrott har man till stora delar lyckats dölja. Gängkriminalitet med skottlossningar, bomber och mordbränder är vardagsmat. Man kastar sten på polis och utryckningsfordon och polis. Bilar i berikarområden är eldfängda och har ens nyhetsvärde – det är så vanligt att det endast publiceras om det är ovanligt många bilar som brunnit.

Min illusion om att media rapporterade nyheter är sedan länge krossad. Snart är det så vanligt med skottlossningar att det saknar nyhetsvärde – välkommen till det ”nya Sverige”, baserat på den sanslösa migrationspolitikens illasmakande frukter i form av enorma kostnader och problem.

Men kopplingen mellan invandringen och alla dessa problem och invandringen är helt tabu för media. Man skriver ledare tar in debattartiklar och annat men att ens komma i närheten av sanningen stämplas med en stor dödskallestämpel och må ej publiceras. Lyckliga success-stories ska det vara, med flashiga bilder om återförenanden i myssoffan, helst med leende barn.
Så hur kan någon påstå att media är opartiska när de för det första inte berättar att det är personer med invandrarbakgrund som är den huvudsakliga orsaken, att man förpassat dem till berikarområden, samt att man har en florerande gängkriminalitet med narkotika och vapen inblandade?
I media heter det ungdomsgäng, och att man vet vilka det är. Spelar detta någon roll? Hur många lagför man, hur många straffas och vad är straffen? Nähä…

Men vad är den röda tråden? Om man inte inser det är man en idiot. Men utan att erkänna problemets kärna ska det givetvis satsas på socioekonomiskt stöd, SFI, valideringar, förturer, och en ren uppsjö med andra saker. Det är ju så synd om alla som kommer till detta land för att dra valser för migrationsverket. Om valserna var för ”odansbara” fungerar det att bli papperslös på nysvenska, d.v.s. illegal immigrant med bättre förmåner än svenska medborgare åtnjuter när det gäller tand och sjukvård. Vi väntar nu på att MP eller V ska föreslå en generell ”amnesti” för dessa i landet och ge dem PUT. Kanske som en del av kohandelspolitik socialdemokraterna måste bedriva för att få igenom propositioner.

När ska riktiga journalister ta bladet från munnen, berätta sanningen samt börja ifrågasätta?

Konsten att peka på andra

Man skickar ju barn till Auschwitz för att lära om historien och för att varna om rasism och de hemskheter som begicks när det begav sig. Man vill alltså lära sig av historien för att på så sätt förhindra att kommande generationer inte upprepar samma dumheter.

Samtidigt censurerar man gamla saker från allt som kan vara rasistiskt, som julens Kalle Anka, Tin-Tin i Kongo eller Astrid Lindgrens verk, och raderar allt som någon kanske kan uppleva som rasistiskt. I andra fall generaliserande saker om andra kulturer länder eller befolkningsgrupper. Godiset Kina fick ta bort den lilla kinesen på sina produkter för att det kunde upplevas som diskriminerande.

Nysvenskans tankesmedja för politisk korrekthet hittar på saker hela tiden, med skön- och omskrivningar för att påverka medborgarna enligt givna instruktioner. Mest frapperande är att på något sätt beskriva en person. N-ordet är ju belagt med dödskallevite för den som ens tänker det. Detta ord ersattes med mörkhyad, för att sedan bli kolorerad och sedan färgad, för att slutligen inte bli något alls (om jag nu minns ordningen rätt). Det slutade i alla fall med att det inte spelar någon roll vilken hudfärg man har och det är ju helt korrekt i 99.9% procent av fallen. 0.1% som kvarstår är om man vill ha fast en brottsling och ska beskriva denne, då är hudfärg av synnerligen stor vikt. Därmed inte sagt att folk med annan hudfärg är överrepresenterade, men det är förbaskat relevant för polisen att gå ut med korrekt information så att brottslingar kan gripas. Men nu är det viktigare att vara politiskt korrekt än att kunna gripa en brottsling och därför underlåter polisen sig att beskriva personer rent generellt både vad beträffande hudfärg eller andra etniska kännetecken.

Vi lever i paradoxernas tid. Det är så att rasism var fakta och en accepterad vetenskap när det begav sig, i synnerhet i detta land. Det kan man försöka dölja hur mycket man vill, genom att förbjuda gamla publikationer eller skriva om historien. Men den som ids kan ju googla på Herman Lundborg och läsa vad som begav sig i detta land, faktiskt fram till 1975 då man avskaffade steriliseringslagen. Det är historia som vi måste lära av och inte försöka dölja. Sverige var ett rasistiskt land och i synnerhet socialdemokratin med makarna Myrdal var rena rasister.

Att försöka radera ut vår historia så som den var, är alltså ett sätt att skylla den tidsanda som rådde på nazismen, när det i själva verket var så att Sverige hade mer långtgående raslagar än nazisterna. Vi hade inga koncentrationsläger, utan en light-variant som var sterilisering för de som inte skulle föröka sig eller gjorde abort.

Varför gör vi inte om byggnaden som inhyste Rasbiologiska Institutet i Uppsala till ett museum för svenska rasistiska dumheter? Man kan berätta om hur man jobbade på att utrota samerna, och om hur HSB rapporterade personer som man ansåg skulle steriliseras. Kanske skulle man även ta bort hemligstämpeln på Medicinalstyrelsens arkiv så vi får veta sanningen i vår historia. Billigare klassresor än till Auschwitz utlovas.

Men det är väl tabu. Skicka våra barn till Auschwitz går dock bra för att visa tyskarnas historia, samt att skriva om Astrid Lindgrens verk så att de blir helt politiskt korrekta. Vad var det nu Pippis far egentligen var? Vart tog den lilla roliga dockan i Kalle Ankas jul vägen? Vad heter bakverket som är runt brunt och med kokosflingor? Hur kan man generalisera landet med ca 1.4 miljarder människor emedan vi har knappt 10 miljoner? Vad är allt detta för påhittat PK-trams?

Vi ska lära av historien i synnerhet vår egen, inte förneka den och peka på andra.

Vad är en regering?

Det fanns en tid då en regering bestod av några få statsråd. Förutom statsministern själv var det finansministern, försvarsministern, socialministern, utrikesministern och kanske få några till. Men det var ganska få och man hade ganska bra pejlig på dessa personer och departement. Nu har det varit statsrådsinflation och antalet ministrar ökar för varje år. Departementen knoppar liksom av sig för att alla som är inblandade i en regering ska få vara med. Grundprincipen är givetvis den att ju fler ministerposter man har att fördela ju större blir spelplanen vid bildandet av regeringar. Jag vet inte hur många statsråd man är upp i idag, men det lär väl vara 20-30 stycken med små departement som alla har sina nischer.

Men med koppling till dagen senaste information uppstår ju problematiken vad Löfvén lär göra i den stundande regeringsombildningen. Fridolin klarade halsen, men knappt. Samtidigt kan man ju knappast och med hans historia tillsätta honom som vice statsminister, och ej heller den nya gröngölingen som ska ersätta Romson. Men samtidigt är det sannolikt så att man utlovat posten som vice statsminister till miljömupparna.

Framtiden äro oviss. Det kanske blir en mindre rockad, eller kanske några nya departement som det helt plötsligt finns akut behov av och givetvis en rad statsråd; Skoputsdepartementet, Sjöfågelsdepartemetet,

 Däckbytesdepartementet, Integrationsdepartementet (finns detta idag?), SFI-departementet, Grönsaksätningsdepartementet, HBTQ-departementet,
Tulpanodlingsdepartementet eller annat trams.

Vid varje val brukar det finnas minst ett departement som lyckats klona sig, och det viktigaste är att man har lika många kvinnor som män som statsråd. Kompetens är helt sekundärt och det handlar snarare om att kvotera landets styrelsepersoner än att ha de mest kompetenta. Ett plus är även om man får in några som är muslimer för att kunna attrahera muslimska väljare som idag är runt 500.000.
Alla politiker med utgånget ”bäst före”-datum brukar eller som trampat i klaveret brukar ju hamna som generaldirektörer på statliga verk, eller som landshövdingar. Annars funkar ju EU och Europaparlamentet som en bra reträttpost åxå.

Konsten att dela en liten tårta för att alla ska bli nöjda. Du tittar på, tårtan blir allt större och du får inget men får betala den via skattsedeln. Gissa varför detta land har världens högsta skatter? Grattis!

Vad är demokrati?

Man ställer sig frågan hur regeringens framtid ser ut. Fridolin och Romson sitter i regeringen som statsråd, om miljöpartiet väljer att peta dem, får man alltså en regering med två ministrar som inte längre är s.k. språkrör.
Då hamnar Löfvén i saxen att han antingen måste ombilda regeringen och ta in två helt nya personer i regeringen baserat på vilka som väljs, eller låta Fridolin och Romson sitta kvar trots att de inte har miljöpartiets stöd.

En sak är dock säker, Löfvén kommer göra allt som står i hans makt för att undvika nyval. Enligt senaste SIFO riskerar både MP och KD att åka ur riksdagen, och även om så inte skulle bli fallet är man långt från en majoritet även med V som stödparti.
Samma sak gäller för Alliansen. Man kommer kanske upp i 40% om inte KD åker ur riksdagen. Slutsatsen är att inget av sjuklöverns partier vill ha nyval.

En mandatperiod är till för att det parti, eller de partier ska kunna genomföra sin politik. Men om man tänker tillbaka har regeringen ett ganska svagt mandat för den politik man för baserat på valresultatet.

Efter valet har det varit olika konstellationer vilt fiskande efter en majoritet i riksdagen. Decemberöverenskommelsen, och nu miljömuppar som är både infiltrerade av islamister samt kallar avsiktliga terrorhandlingar för olyckor. Många ”olyckor” har det varit…alla under samma flagga, islam. Verkligheten ändrar sig snabbare än under en valperiod.

Men man är livrädd för ett nyval, med SD-spöket. Men egentligen är det, det enda rätta om man vill kalla sig demokrati. Tiden med stabila socialdemokratiska regeringar på 60-talet är över. Man måste fatta att det demokratiska spelrummet ändrar sig kontinuerligt.
Så vad händer nu om mp-kongressen röstar ut Fridolin och Romson nästa helg? Allt slutar i en stor tombolamaskin som ska styra landet, och Löfvén tvingas leta desperat efter nya konstellationer för att kunna kalla sig statsminister. Men vore inte ett nyval det enda riktiga alternativet rent demokratiskt? Vad är det som gör 4 års valintervall heliga? Det är helt uppenbart att regeringen både svajar och har inget som helst demokratiskt mandat längre.
Löfvén har kanske 25% av väljarna bakom sig, miljömupparna runt 5%. Man tvingas vila på gamla lagrar från 2014, och stödja sig på kommunisterna för att få igenom sina propositioner. Vad folket vill kan man blankt strunta i och vill inte heller veta. Det är inte demokrati.

Eftersom de politiska svängningarna idag är snart månadsbaserade och internet ger möjligheten till direkta och snabba val borde man överväga att låta medborgarna röstar lokalt och i större landsfrågor via internet. Det blir demokrati, men något som givetvis inte kommer på fråga för de vars skor suktar efter att få vandra, eller vandrar i maktens korridorer. Det är inte 1963 – det är 2016. Föråldrade valsystem och valperioder är historia (om jag får önska med Schweiz som föregångsland).

Dagens billigaste på SvD

En kortis:

Jag är förbannat trött på alla billiga success-stories med lyckliga återföreningar i myssoffor, hur bra integrationen fungerar och annat trams. Verkligheten är en helt annan, med gängkriminalitet, mord, våldtäkter, skottlossningar, "utanförskapsområden", enorma kostnader, sexualbrott och en massa annat man inte väljer att berätta om.
Så vad hittar man som huvudnyhet på SvD om inte en success-story av ren världsklass (länk)?

Missa inte bilderna, man är fokuserad eller skrattar och alla med invandringsbakgrund – ren propaganda i sin bästa form och SvD får sitt presstöd. Grattis!

Regeringen prioritet

Vi vet ju redan att officerare och soldater har taskiga löner. Ingångsvillkoren för en soldat är ett rent skämt och det är stor personalbrist i försvaret. Det är en ren självklarhet att man inte lyckas attrahera personal till försvaret och nu vill man ytterligare försämra för försvarets personal (länk).
Man kan givetvis även flytta runt förband efter politiskt godtycke, omorganisera eller splittra som den avgående arméchefen uttrycker på denna länk. Han vet säkert vad han pratar om.

Slutsatsen är att vi inte har något försvar längre och i desperation över händelse-utvecklingen och allt minskade och minskande anslag är snacket om att gå med i NATO som någon form av räddningsplanka nu när hotet från öst ökar för varje dag.

Men nu gäller ju detta i stort sett inom statliga, landsting och kommunala verksamheter. Poliserna har skamligt låga löner och är för få. Sjuksköterskorna flyr till andra länder och lärarna ångrar sitt yrkesval.

Det finns bara en myndighet som bara behöver berätta hur mycket pengar de vill ha: Migrationsverket. All annan verksamhet är uppenbarligen sekundär och kan skäras på efter behoven som migrationsverket anser sig ha. Eftersom pengarna nu inte räcker avser man även bättra på statsskulden för att kunna finansiera migrationsverkets önskemål samt kapa ner på det verkliga biståndet till svältande i världen.

Regeringens humana politik i ett nötskal, emedan de som byggt upp svensk välfärd ej göre sig besvär på långvården och med fattigpensioner, vi har långa vårdköer och resultaten i skolorna faller i varje pisastudie.