Demokrati?

Så här fungerar det i Sverige idag. Medborgarna har ingen som helst beslutsrätt utan det har de politiska partierna. Man har uppenbarligen fattat en massa beslut och gjort överenskommelser mellan partierna. Vad väljarna tycker eller vill är ointressant, och vi har alltså en demokratiskt vald maktelit som ska besluta i detta land. Folkomröstningar är livsfarliga av en enkel anledning – medborgarna kanske inte tycker som de politiska partierna. Även om de bara är rådgivande, skulle det se illa ut om folket tycker en sak och politikerna en annan. Alltså är folkomröstningar tabu.
Det finns alltså ett stort gap mellan Sveriges högsta beslutande organ och medborgarna. Detta gäller inte bara på riksplan utan även i kommunerna. Ovanpå detta har vi problemet med valperioder. Det innebär att man egentligen röstar på en inriktning av politiken, och hoppas på att politikerna står fast vi vad de lovar under kommande mandatperiod. En fåfäng förhoppning.

Nu vet vi ju att så inte är fallet, och vallöften gäller inte dagen efter valet och i synnerhet som inget enskilt parti har majoritet, och man tvingas kohandla med varandra för att få vandra i maktens korridorer. Hur många gånger har man hört att; ”…med den nu uppkomna politiska situationen måste vi göra det bästa för landet och alla måste ta sitt ansvar”.
Slutsatsen blir att man egentligen kommit mycket långt från demokrati i ordets rätta bemärkelse.

Men nu är saken ännu värre. Politikerna använder sitt mandat till att avsiktligen påverka folkopinionen. Man anser sig ha rätt att påverka media och domstolar för att medborgarna ska påverkas i rät riktning och få korrekta politiska åsikter. Hur många år har vi sett detta fenomen? Lyckliga familjeåterföreningar av flyktingar i myssoffan, vitpixlingar av bilder, nysvenska, friande domar eller straff som är rena skämt. Eller vad sägs om polisens döljande av personers utseende, även fast man efterlyser gärningsmän?