Den politiska soppan

SD har denna dag väckt misstroendevotum mot statsministern. Som Paula Bieler påtalade finns det några olika alternativ på IT-soppan med Transportstyrelsen:

1. Statsministern ljuger om att han inte varit informerad. Detta alternativ kan mycket väl vara kopplat med att det var direkta regeringsorder, med Löfvén inblandad i första läget.

2. Om statsministern inte ljuger; d.v.s. att han fått informationen först i januari detta år, har man förbaskat dålig kommunikation mellan statsråden och statsministern. Om statsråd inte informerar statsministern om direkta avsteg från gällande lagstiftning är det uppenbart att regeringen inte fungerar. Man kan inte undgå att ställa sig frågan om det ska vara så att SÄPO ska gå in i Löfvéns tjänsterum och skriva information på hans näsa för att han ska få information.

3. Löfvén tillstår att han fått informationen i januari 2017. Det gick alltså minst ett halvår innan han agerade. Eller rättare sagt; historien kom fram vilket i sin tur tvingade Löfvén att göra något. Alltså, har man fått informationen om att en statlig myndighet bryter mot lagen, och man inte agerar som statsminister är det ganska uppenbart att allt skett med regeringens goda minne eller på direkta order.

4. Man har sparkat fyra personer. Bara detta faktum talar om att man antingen gjort fel, eller erkänner att kommunikationen varit för dålig. Om Transportstyrelsen ägnade sig åt klockrent lagbrott borde man agerat direkt och åtgärdat problemet. Det gjorde man inte, men hoppades att dessa personoffer skulle minska kritiken.

Vad som kommer att hända nu är sannolikt att ett eller flera partier inom Alliansen kommer att lägga ner sina röster. Sannolikt med hänvisning till KU:s utredning om saken. Man vet att det gäller att köpa tid, och i vår kommer denna sak vara utagerad och vidare är KU sammansatt politiskt vilket innebär att de inte kommer att pricka vare sig Löfvén eller Hultqvist.

Visst, man kan tycka att ett misstroendevotum är ett spel för galleriet från SD. Samtliga partier inom sjuklövern är livrädda för ett nyval, och man kommer inom hela sjuklövern på alla sätt undvika ett sådant.

Man kommer gödsla med olika propositioner till olika väljargrupper från regeringen. Detta är ett typiskt exempel .
Man kan dock notera att det är val 2018 och vi deklarerar alltså året efter. Alltså, innebär detta att pensionärerna skulle få mer pengar 2019, i form av skatteåterbäring. ”Idag”? Nej knappast.
Problemställningen är direkt symptomatisk; man utlovar massor med saker i framtiden, visioner, planer och löften. Man behöver ju inte vara speciellt begåvad för att fatta att dessa inte är vatten värda, eller att kommande politiker efter valet 2018 blir uppbundna till saker Löfvén och Andersson idag utlovar. Om sedan av olika anledningar sittande politikerna efter nästa val inte (som i detta fall sannolikt kommer att bli i minoritet), kan ju alltid socialdemokraterna framgent försöka vinna väljare med uttalanden som; ”…om vi hade fått vara kvar vid makten”.
Ställer någon frågan; "Men när kommer pensionärerna få dessa pengar?" Nähä, ingen.

En regering som utlovar saker bortom nästa val är föga trovärdig. Men det verkar vara denna regerings strategi.